Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En sedelärande konserthistoria

Följande avskräckande historia utspelar sig på den tiden då Depeschen på Flanör anordnade bussar till konserter. Prince befann sig i sin kreativa zenit och Sign o' the times-turnén skulle gästa Globen.

Annons

I polaren Mickes etta på Öster satt vi och drack hembränt till tonerna av Robbie Robertsons första soloplatta i väntan på bussens avfärd 16:00. Som den Hälsinge Micke är fanns det dunkvis med sprit. Ja, det blev ju som det blev: Jag vaknade med skohyllan i hallen som kudde och väckte Micke som låg på sin säng. Jag skrek: ”Vi missar bussen!”

Jodå, bussen hade gått för längesen, så vi smet förbi hela taxikön vid järnvägsstationen och sa åt chaffisen att köra i riktning mot Stockholm för 400 kr. På den tiden räckte 400 kr till att bli avsläppt på E4:an i höjd med avfarten till Östervåla.

Vi hade tur och fick snart lift med en gubbe som kastade av oss vid en busshållsplats i Björklinge eftersom vi sluddrade hårt. Tre snälla tjejer på bussen hjälpte oss vidare in till Uppsala där Micke och jag bytte buss till Arlanda och från Arlanda till Stockholms cityterminal.

Mina pengar var slut. Och Micke hade tappat sin plånbok. Vi hade 1:50 kr i kontanter kvar. Inte ens pengar att ringa från en telefonkiosk...

Kortaste vägen till Globen var Södertunneln, så vi sprang genom den ackompanjerade av bilister som tutade ilsket. Nu handlade det inte längre om att hinna se Prince, nu handlade det om att hinna med Flanörbussen hem. Vi kom välbehållna ut på Götgatan och långt därborta lyste Globen. Men vi började redan möta folk i konserttröjor som sa att konserten varit fantastisk.

Vi var panka och strandsatta med andra ord.

Micke somnade i en gränd vid Centralen, men skakande av köld kunde jag inte sova utan ryckte i de låsta dörrarna till Klara kyrka. Ett par civilspanare gick förbi och jag berättade att jag inte hade nånstans att sova. ”Gå till soc på måndag”, löd deras lakoniska svar.

Gryningen kom och trötta, bakis, panka och irriterade på varandra gick vi ända till Rotebro innan vi fick lift. Bilen, som importerats olagligt från det forna öst, stoppades av motorcykelpolis i Uppsala. Vi klev ur och tog en lunch bestående av kranvatten på en bensinmack. Efter att ha fått lift med en dansbandsfanatiker från Hudik anlände vi slutligen till Gävle ett dygn efter uppvaknandet på Öster.

Sjutton år senare köpte jag konsert-DVD:n från just den Prince-turnén och nog blev jag lite bitter över att jag missade hela grejen, Prince var verkligen lysande då.

Så alla ni som ska på Peace & Love, Hultsfred, U2, M Ward eller annat sevärt i sommar. Var inte lika korkade som vi var. Skippa det stenhårda drickat, vakna upp med minnet av Bono på näthinnan istället för en minneslucka. Att minnas en hel konsert med någon man verkligen diggar är bättre än all fulsprit i hela världen. Lycka till.

Mer läsning

Annons