Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En skröna

Annons

Denna skröna har berättats mig. Någonstans i världen finns ett märkligt land på många sätt. En av märkligheterna är att detta land har regerats i mer än femtio år av samma parti.


Partiet hade fram till för ca tjugo år sedan skapat ett samhälle som beundrats över hela värden och i folkmun benämndes Folkehemmet. Grundbulten i ideologin var solidaritet, sysselsättning, välstånd för alla och en sammanhållen nation. Men så plötsligt hände något. Efter mer än ett halvt sekels regerande förlorade partiet regeringsmakten i ett katastrofval. Partiledaren fick gå och det gällde att finna en ny. Men vilka egenskaper, visioner och ideér skulle denne ha?

Helt klart var att partiet förlorat därför att det i stort sett fjärmat sig från ursprungsideologin. De som lett partiet fram till katastrofvalet hade aldrig varit bärare av partiets grundideologi men ville inte erkänna detta, utan ett tiotal av de som suttit i högsta ledningen hade trots detta beslutat att kandidera till partiledarposten.


De hade inte bara förrått medlemmarna rent ideologiskt utan också under sin tid i stort sett avvecklat demokratin i landet. I landets grundlag stadgas att, "all offentlig makt utgår från folket". Trots detta har de i strid med grundlagen lämnat över så mycket makt till en icke nationell organisation att 70 procent av landets lagar numera inte stiftas i det egna parlamentet utan i denna organisation utanför landets gränser och där representanterna inte är valda av de egna medborgarna.

Men inte nog härmed. Landet är känt för att ha haft de starkaste fackliga organisationerna av alla länder. Arbetarna hade därför kunnat tillkämpa sig ett arbetsrättsligt och lönemässigt utbyte, som inga andra. Man kan säga att de som nu kandiderar till partiledarposten har, förutom avveckling av demokratin också godkänt införandet av en extrem marknadsideologi som fört arbetarna arbetsrättsligt men också i viss mån lönemässigt hundra år tillbaka i tiden. En stor del av de reformer som partiet en gång införde har nu avvecklats av den organisation som fått makten utan att folket givit sitt medgivande.


Eftersom de, som nu kandiderar, behärskar partiapparaten och saknar såväl etiska som moraliska skrupler vägrar de att lämna ifrån sig makten. De tio främsta i ledningen som kan sägas ha varit ansvariga för såväl katastrofförlusten liksom raseringen av folkhemmet ställer nu utan minsta skam upp för att väljas till partiordförande.


Om en av kandidaterna som tidigare varit ordförande i en sidoorganisation till partiet har det berättats följande enligt min sagesman. Vid det landsmöte där han satt ordförande för sista gången, bestämdes att mötet skulle vara alkoholfritt. Likväl samlade denne sina närmaste och låste in sig med dessa. Enligt uppgiftslämnaren skall han där (folkligt uttryck) suttit och supit med kompisarna hela kvällen. Detta kan kanske betraktas som ungdomlig förvillelse. Men det kan också vara ett kvarstående karaktärsdrag som kan få oanade följder i framtiden.


Ledningens maktfullkomlighet framgår ju tydligt av det ovan sagda. Men ännu mer tydliggörs den av att man inte alls markerat att det kan finnas andra utanför den innersta cirkeln, som kan vara lämplig som partiordförande. Nu är det nämligen så att det finns en person som moraliskt, etiskt, intellektuellt, kompetensmässigt, ideologiskt, visionärt, realistiskt höjer sig betydligt över de övriga.

Men eftersom de nämnda behärskar partiapparaten, behärskar de också valapparaten och har därför tillsatt sina egna att både vara valberedning och röstande. Det säger något både om demokratin i partiet men också om moral och etik. Det hör också till saken att denna person har ett folkligt stöd som de andra saknar. Ett val av denna person skulle inte bara tillföra partiet nya medlemmar utan också hängivna parti- och valarbetare som skulle ge sitt yttersta. I motsats till vad de övriga med sin belastning kan åstadkomma skulle denna person verkligt kunna förnya partiet men med ursprungsideérna som grund.


Olle Ljungbeck, Gävle
 

Mer läsning

Annons