Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En sommar utan åsikter

Fyra veckor väntar mig, och jag vet inte hur man gör, jag har aldrig gjort det förut. Och som med alla nymodigheter i ens liv finns en viss bävan och nervositet. Kommer jag att klara av det? Kommer jag att vara bra på det, eller mötas av hånskratt för min inkompetens?

Annons

Jag tror, förstås, att det är svårt att vara så inkompetent på att ha semester att folk skrattar åt en.

Det blir min första riktiga semester, med en, åtminstone vad det verkar nu, skrämmande ocean av tid framför mig. Eftersom jag aldrig har haft semester, är jag lite osäker på vilka regler som gäller, och närmare bestämt en fråga:

Är det helt förbjudet att jobba?

Problemet är att jag jobbar med sådant som semestrar vanligtvis fylls med: Läsa böcker, se på film och gå på konserter. Betyder det att jag, för att vara riktigt ledig, sådär semesteravslappnad som blott Ernst Kirchsteiger på valium kan vara, måste avhålla mig helt från böcker, biografer och spelningar?

”Jaha, du vill att vi ska se Alice på Sommarkväll, sen se den nya Harry Potter och avrunda med det senaste ’True blood’-avsnittet. Snälla du, unnar du mig inte min semester?”

Kanske räcker det om jag bara låter bli att ha åsikter om det jag ser, hör och läser? Redan på förhand låter det som ett övermänskligt jobb att klara av. Nästa ”Göta kanal”-film har större chans att vara bra än mina utsikter att klara av en åsiktsfri sommar.

Om jag ändå skulle klara av en sommarmånad utan åsikter om populärkultur, anar jag att recensionerna istället skulle drabba resten av semesterupplevelsen. Som:

* Kunde inte badvattnet åtminstone hålla hälften av den temperatur som det kiss ungarna släpper ut i det?

* Jordgubbarna smakade som vattenfyllda, smaksatta kondomer.

* Jag tittade på väderkartan med den uppgivna blick som Hitler begrundade världskartan med 1945.

* Ännu en dag i pollenhelvetet.

* Finns det inget värdigare sätt att fira midsommar på än med en upp och nervänd penis och knätofsmusik?

Bara min singelstatus skulle rädda mig från att svara ärligt på frågan ”älskling, ser jag tjock ut i den här baddräkten?”

Nåväl, semestern väntar, vare sig jag klarar av den eller inte. I mitt ställe kommer Stefan Westrin att rapportera från nöjesvärlden. Har ni några roliga nöjestips kan ni mejla honom på stefan.westrin@arbetarbladet.se.

Och vem vet, kanske kommer jag ändå, trots semester, att recensera någonting, efter att likt en pundare med abstinens ha tjatat till mig någon överbliven liten film att tillfredsställa mina behov med.

nnn

Veckans mest bestående bildintryck var Phil Spectors ”mugshot”, där han såg ut som en blandning mellan Gollum och Nils Petter Sundgren. Med silikon, botox, make up-artister och photoshop är kändisbilder numera lika orealistiska som gamla barockmålningar, och därför blir vi så fascinerade, tror jag, när sådana här fängelsebilder cirkulerar. Det krävs en fängelsefotograf för sanningen. Spector påminde, för övrigt, om en annan bild i veckan – den på en hund som en pojke råkade spola ner i toaletten.

Veckans konstigaste nyhet var den om att Jackie Ferm, dotter till Lars-Inge Svartenbrandt, har vikt ut sig i Slitz för att hämnas på sin kriminelle far. En sorglig analys av vad det är som stör manligheten mest – risken att andra män blir sexuellt upphetsade av ens dotter. Det låter som en tragisk sitcom där Patrick Duffy skrämmer bort dotterns potentiella pojkvänner med en sopkvast.

... att kostymer är högsta mode i höst, enligt Svenska Dagbladet. ”En sådan trendspaning kan behövas när Fredrik Strage – kulturjournalistikens Peter Pan, pojken som aldrig vill bli stor – vid 36 års ålder förespråkar t-shirts med bandmotiv.”

Mer läsning

Annons