Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En trogen CDON:are

Annons

Det har pågått ganska länge det här, de fantastiska små plastbitarna med hålen i mitten som sakta börjat dö ut. Förgäves har jag tigit i hopp om att världen ska komma på bättre tankar. Nu är det givet, cd-skivorna står nu på kanten av graven och tittar ner på de gamla hederliga vinylerna.

Förhoppningsvis finns det fler än jag som håller turerna i skivaffärerna kärt, för att bläddra igenom gamla som nya plattor. Jag hoppas att jag inte är ensam om att inte vilja se vardagens musik enbart i form av binära tal, utan att verkligen vilja ha en fysisk plattform som rymmer alla de känslor och tankar som artisten och låtskrivaren vill förmedla.

Att välja mellan Spotify – som visserligen är bland det största som har hänt musikvärlden – och en cd-skiva liknar beslutet mellan Felix Frysta Pajer och en trerätters middag. Anledningen till att man hänger där vid frysdisken på Ica är för att det helt enkelt är billigare, och går snabbare. Men vi vet alla att när det kommer till kritan, är det maten du tillbringat en hel eftermiddag i köket för att tillaga, som du äter med den du håller kär, och som smakar så mycket bättre än den där frysta färdigrätten, även om de tekniskt sett innehåller samma sak.

Jag älskar känslan av att gå hem med en splitter ny skiva i handen, inköpt med omsorg, få dra av plasten, lägga in skivan i cd-spelaren och tycka på play. Det har blivit en liten vardagsritual för mig, och den fortsätter med att jag avnjuter fikat jag tidigare dukat fram, reflekterar kring varför bilden på omslaget ser ut som den gör, och bläddrar igenom bookleten. Med textraderna framför mig och försöker jag sjunga med. Jag läser sedan vidare om inspirationskällorna, de som blivit tackade, och drömmer mig bort om vilka jag skulle kunna skriva ner och tacka i min framtida bok.

För mig faller det helt naturligt. Jag kan däremot tänka mig att många läser detta som töntigt och bakåtsträvande, men liksom den troende katoliken intar nattvarden på samma sätt som miljontals troende gjort innan henne, och låter sig berusas av samhörighet och känslan av att ta till sig sin Gud, på samma sätt låter jag mig berusas utav den fantastiska kraften musiken har.

Istället för att knäböja inför Herren, sitter jag där i sängen och lyssnar så intensivt jag bara kan, njuter av mitt te, känner trumslagen och gitarrackorden vibrera i mina sinnen och låter tonerna ta mig med storm.

Allt det här är en ritual som jag vet att jag inte är ensam om, och jag hoppas att den dagen inte kommer då all musik bara finns på en server på en fjärran kontinent. För mig är musik så mycket mer än bara ettor och nollor, och den förtjänar lite mer möda än några enkla knapptryck. Och trots allt så ligger ju skivaffären aldrig mer än en bussresa bort.

Niusha Khanmohammadi

Mer läsning

Annons