Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Energimyndigheten – en del av vindlobbyn

Annons

En storskalig utbyggnad av vindkraft behövs inte för Sveriges elförsörjning, eftersom vår elförbrukning inte längre stiger. Den behövs inte heller av klimatpolitiska skäl eftersom vår kraftindustri inte medför några utsläpp av växthusgaser.


Frågan aktualiseras nu när kärnkraftsolyckan i Japan utnyttjas av vindindustrin för att flytta fram positionerna.

Energimyndigheten (EM) har egendomligt nog anammat vindindustrins agenda och agerar i media tillsammans med Svensk Vindenergi som en del av den internationella vindlobbyn. Sina uppgifter hämtar EM från lobbyns egna organ i Europa, t.ex. EWEA. Men oberoende rapporter från inhemska instanser som KVA och IVA, eller internationella som CASES, ett EU-projekt med deltagare från 20 länder, visar entydigt att ny vindkraft är ungefär dubbelt så dyr som den billigaste kraftproduktionen, men dessa ignoreras.

”Kostnaderna för elcertifikat har hittills sjunkit och elpriserna hålls på en konstlat låg nivå på grund av elcertifikaten”, påstår EMs generaldirektör Tomas Kåberger i media. Detta är inte korrekt. Certifikatpristrenden sedan 2003 är stigande och de svenska elpriserna har gått upp med 84 procent, näst mest i Europa. Elpriserna blir inte lägre med mer vindkraft. Danmark har mest vindkraft i Europa men också högst elpris.

För att ta ställning politiskt till den planerade satsningen på svensk vindkraft, behöver vi dock inte exercera med elcertifikat. Det räcker att konstatera att kostnaden för den kraften är extremt hög och måste betalas. Vi kan lägga den på elförbrukarna genom höga elpriser eller på skattebetalarna. Hur vi än gör kommer vi inte undan totalkostnaden för folkhushållet.

EM vilseleder också genom att utgå från en utbyggnad med bara 12 TWh när subventionerna ska beräknas, trots att myndighetens eget planeringsmål är 30 TWh vindkraft till år 2020. Därtill kommer att myndigheten inte tar hänsyn till den mycket högre kostnaden för havsbaserade vindkraftverk, trots att den själv driver kravet på högre subventioner för sådana och i andra sammanhang räknar med att en tredjedel av vindkraften ska baseras till havs. Den bistra sanningen är att summan av stödet för de planerade 30 TWh vindkraft blir bortåt 300 miljarder kronor till år 2035.

Att ett ämbetsverk som EM med sådana metoder går in som opinionsbildare i en av våra största politiska frågor är ett totalt brott mot svensk förvaltningstradition. Vi tycker detta är ett fall för riksdagen och Riksrevisionsverket.


Jonny Fagerström, Föreningen Svenskt Landskapsskydd

Nils Lundgren, nationalekonom

Marian Radetzki, professor i nationalekonomi

Mer läsning

Annons