Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Enligt högern existerar inte vår verklighet

Annons

Som barn blev man lovad så mycket; framtiden skulle vara ljus, cheferna skulle vara rättvisa, lönerna rimliga, tempot mänskligt. Det skulle finnas arbetsglädje. Vi skulle jobba hårt men det skulle löna sig. Vi skulle inte sitta som daglönare, timavlönade och vänta på att telefonen skulle ringa, vi skulle inte vara rädda för att säga ifrån när någon trampade på oss, vi skulle bli människor.

För framtiden vi lovades var ljus och rättvis. Verkligheten som mötte oss var en helt annan.

Det var en torsdag när chefen kallade in mig på kontoret i storköket i Göteborg. Jag hade jobbat där ett halvår. Trivdes med arbetsuppgifterna, arbetskamraterna, att kunna betala hyran. Två veckor tidigare hade vi hållt vårt första fackmöte, startat den första fackklubben någonsin i det köket. Jag blev vald till platsombud och vi bestämde att vi inte skulle ställa upp på någon övertid ifall vi inte fick ut vår övertidsersättning, chefen gick och surade mellan stimkittlarna.

Vi hade för första gången i det köket sagt nej, vi är inte maskiner, behandla oss som människor.

Men med chefens ord förstod jag hur svensk arbetsmarknad fungerar.

”Jenny, vi har inget jobb för dig nästa säsong. Du är negativ och sprider dålig stämning”.

Fortfarande nu, tre år efteråt, blir jag både arg och ledsen när jag hör högern snacka om konflikten på Berns. De gör det tydligt att vi lever i en scifi-rulle, för i högerns parallella verklighet finns tydligen inga orättvisor, ingen underordning på grund av att man är papperslös. De hör inte tystnaden lägga sig över Sveriges arbetsplatser efter att de stått i tv och sagt att Berns skött sig enligt reglerna.

I deras scifi, deras parallella verklighet, är lagarna bilden av verkligheten, där förlorar ingen jobbet på grund av motstånd mot slavlöner, där står inte bemanningsföretagen och sparkar på demokratin. I deras parallella verklighet är yttrande- och demonstrationsfriheten ”en lucka i lagen som måste täppas till” och strejkvakterna som står upp för de sparkade en maffia.

För så fungerar det här samhället, klyftorna i det har blivit så stora att vi kan bo i samma stad men ändå leva i parallella verkligheter. För vi som städar rummen, torkar borden och serverar maten i Sverige gör bäst i att hålla käften om missförhållandena på våra arbetsplatser, för i ”verkligheten” har vi schyssta löner, rättvisa chefer och kan inte kastas bort eller bytas ut.

Enligt högern existerar nämligen inte vår verklighet, för de står på andra sidan svängdörren, i den parallella verkligheten, och blir serverade.

Jenny Wrangborg

Annons