Annons
Vidare till arbetarbladet.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Ester, 49, har väntat i två år på ADHD-diagnos

Ester Rydberg har väntat i två år på att bli utredd för misstänkt ADHD.

Nyligen fick hon veta att ytterligare ett års köande återstår. Samtidigt står det klart att den mottagning som skulle sköta utredningen stänger i oktober.

Ester hänvisas till vuxenpsykiatrins öppenvård i stället.

– Jag köper argumentet att väntetiderna måste kortas. Men man måste se människan i kön också. Kvaliteten får inte försämras, då väntar jag hellre, säger hon.

Ester Rydberg i Storvik har haft flera telefonsamtal med divisionschefen Roger O Nilsson (se artikeln intill) sedan hon fick veta att Neuropsykiatriska utredningsenheten, NPU, i Gävle kan försvinna.

Hon är orolig för att den höga kvalitet NPU hållit kommer att gå förlorad när patienterna ska utredas via vuxenpsykiatrin/vuxenhabiliteringen.

– Roger Nilsson säger att det kommer att bli lika bra som tidigare. Men jag förstår inte hur det går ihop. Hur ska vuxenpsykiatrin kunna göra utredningarna snabbare utan att få mer resurser? Sitter det personal där och är sysslolösa i dag? undrar hon.

Preliminär bedömning

Ester är 49 år och började för fem år sedan misstänka att hon hade ADHD.

– En väninna till mig fick diagnosen och jag kände igen mig mycket i hennes svårigheter.

Tre år senare gjorde en läkare en preliminär bedömning av Ester. Allt pekar på ett neuropsykiatriskt funktionshinder, men hon kan inte få behandling förrän hon blivit mer noggrant utredd.

Skolgången fungerade dåligt för Ester. Hon satt långt bak i klassrummet och orkade inte hänga med, trots att tester inte visade något fel på intelligensen.

Rastlös själ

I vuxen ålder har hon hoppat från tuva till tuva både när det gäller jobb och bostadsort. Hon har lätt att feltolka andra människor och hamnar i svackor med dåligt självförtroende.

Ester pratar snabbt och hoppar mellan olika samtalsämnen. Ligger hon ner framför tv:n måste hon ha något annat att pyssla med samtidigt. Rastlösheten finns i kroppen och hon gör ofta saker utan att tänka efter före.

Ibland kan det vara en tillgång också. Ester brukar kalla ADHD för ”funktionstillskott”. Hon är kreativ, idérik och handlingskraftig.

Hon har hittat strategier för att hantera vardagen, ändå känns det viktigt att få en diagnos – och kanske medicin.

– Det har varit en ganska lång tid att springa i motvind, säger hon.