Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ett fall för EU?

”Ni har befriat mig”! En härlig tid för Silvio Berlusconi; Ronaldinho klar för Milan, en solid majoritet för politisk egennytta och friskrivning från alla pågående åtal, och de som väntar. Han ställer sig över lagen och tackar den parlamentariska majoriteten för upphöjelsen och befrielsen.

Annons

Först 2013 kan rättvisan återuppta utredningarna av premiärministerns väldiga imperium, fläckat av rykten om korruption, särskilt lönsamma tjänster och svarta pengar.

Och Milan kan med Ronaldinhos gudomliga vänsterfot återta sin självklara position som ett av Europas två-tre bästa lag. Berlusconi ler, Ronaldinho ler, två bländvita tandrader för att ge Milan, och Italien en nystart.

Landet har EU:s sämsta ekonomi, svindlande arbetslöshet, men också nya lagar som skriver in människors olika värde och en rasism som förfärar och skiljer ut; behandlingen av romerna kan bryta mot en katalog av mänskliga rättigheter.

Italien vrids mot historiens dunkel och en majoritet av italienarna tittar gillande på. När fyra unga romska flickor kämpade för livet i havet utanför Neapel kom ingen på stranden till undsättning. Några badvakter, från en annan strand, räddade två. De andra drunknade och släpades upp i sanden. Ingen brydde sig, liken blev liggande bland soldyrkarna.

Premiärministerns nya lag bekräftar den sortens förakt för flyktingar och invandrare, främst romer. Och kyrkan ger sitt tysta stöd. Berlusconi är en kyrkans man och motståndare till sodomoni, homosexualitet och förbindelser före äktenskapet. Han böjer sig och kyrkans män ger absolution. Ett tyst medgivande, och den rasistiska politiken välsignas.

Berlusconi sätter sedan in armén mot romernas tältläger, blundar för mordbränder och sänder oönskade åter till hemländerna. De som inte frivilligt återvänder till de hem de saknar riskerar fyra års fängelse.

För säkerhets skull en kompletterande skrivning: Högre straff för utlänningar än italienare som begår brott, allt från rattfylleri till tjänstgöring hos maffian. Och fastighetsägare som hyr ut till illegala kan få sina hus konfiskerade.

Den samlade högern, som rymmer ett spektrum från fascister till värdekonservativa, applåderar.

De ännu anständiga samlas hos den splittrade men snart återsamlade vänstern, katolska grupper, människorättsorganisationer och delar av näringslivet.

En regnbågskoalition mot de främlingsfientliga ligorna, de duperade och förförda. Och övriga som tror sig vinna på andras, ännu svagare gruppers förluster av människovärde och gemenskap.

Den urskiljande och sorterande politiken gynnar Berlusconi, den allt mer arroganta högern och den medelklass som söker stabilitet, hur den är ser ut, som vägen ut ur politisk impotens. Italien rör sig inte när resten av EU:s mer utvecklade länder rusar ifrån

.

De tyngre invändningarna kommer från Bryssel. EU-kommissionen kräver en rapport om romernas situation. Det kan bli sanktioner. Ett värnande av humanism och de mänskliga rättigheter Berlusconi i ett enda slag sopar undan.

Den som älskar Italien söker sig nu undan Berlusconis land. Det är inte vårt.

En tanke bara: Carl Bildt, som tidigare så förtjust smickrat Berlusconi kanske kan säga något?