Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ett litet försök med enteprenad

”Plötsligt kom ett förslag att lägga ut delar av äldereboendet på entreprenad”. Björn Frankson om en vinglig period i Gävle. Detta är andra delen av hans minnen.

Annons

var Åke Edin kommundirektör och samtidigt vd för Gävle stadshus AB. Ingemar Westin var ekonomichef. Ågren, Edin och Westin hade ett bra samarbete och arbetade lite på sidan om politiken med investeringsplaner och finansieringsfrågor. Vi kommunal- och oppositionsråd som också satt i Gävle stadshus AB:s styrelse kunde väl hjälpligt följa alla turer.

r i alla kretsar och när hans förordnande förlängdes blev det en hel del gny. Det beslutades då att han skulle lämna tjänsten som kommundirektör, en post som han lämnade årsskiftet 99/00 men stanna kvar som vd för Stadshus AB på deltid, ett uppdrag som varade fram till årsskiftet 02/03.

Jag återkommer till Åke Edin i samband med historien om Gävle Energis ”icke”-försäljning.

Då jag trots mina sju år i fullmäktige och flera uppdrag i nämnder och styrelser inte hade någon erfarenhet från de fyra ”mjuka” nämnderna, de två skolnämnderna, socialnämnden och omvårdnadsnämnden, så valde jag att också sitta i omvårdnadsnämnden förutom uppdragen i fullmäktige, kommunstyrelsen och Gävle stadshus AB:s styrelse.

n kunde inte hålla budget och den ekonomiska rapporteringen kom sent så att åtgärder inte hann vidtagas i tid. Vi fyra oppositionspartier klagade och förordade konkurrensutsättning av en del av verksamheten.

Tiden gick och vi fortsatte att klaga från oppositionen. Plötsligt på en nämnd lade ordförande Vivi-Anne Sundqvist fram ett förslag att lägga ut tre äldreboenden och tre hemtjänstområden på entreprenad. Hon hade tydligen inte förankrat sitt förslag med vänsterpartiet vars två representanter protesterade högljutt.

Som en av dem sade ”omsorgen ska vara i kommunens regi även om entreprenad är både bättre och billigare”.

Miljöpartiet, som varken hörde till vänster eller höger, tyckte väl att entreprenader kunde prövas men i något mindre omfattning. Förslaget genomfördes och alliansen mellan s och v blev något frostigt ända upp i kommunledningen.

Arbetarbladets chefredaktör Kennet Lutti gjorde ett försök att fastställa vilka som orsakat den vingliga politiken i Gävle under åren som följde. Han försvarar samtidigt socialdemokraterna och vänstern och skuldbelägger oss moderater. Det som hände i omvårdnadsnämnden visar att problemen låg på vänsterkanten vilket också visade sig i fortsättningen under kommande mandatperiod.

Efter valet i september 2002 beslutade sig socialdemokraterna att regera utan formellt stöd från vänsterpartiet – ett stöd som egentligen upphörde någon gång under år 2001. Man hade ju fått tillbaka fyra mandat och vänsterpartiet tappade tre.

och hans partivänner tänkte sig en lösning med hoppande majoriteter på samma vis som socialdemokraterna då jobbade i riksdagen. Under november 2002 tillsattes alla ordförandeposter och viceordförandeposter i samtliga kommunala nämnder med s-ledamöter.

Oppositionen tilldelades oppositionsrådsposter med olika tjänstgöringsgrad beroende på respektive partis storlek där vänstern, centern och miljöpartiet fick lite mer tid än vad som motiverades av deras respektive partis storlek.

Inför valet att bolagsstyrelser under mars–april 2003 kom samtliga sex oppositionspartier överens om att fördela viceordförandeposterna i bolagsstyrelserna. Tillsammans hade man ju en klar majoritet för ett sådant beslut.

Väl att märka är att vi inte ifrågasatte att s-sidan skulle ha samtliga ordförandeposter i bolagsstyrelserna. När Mats Ågren fick klart för sig vad som höll på att hända, kontaktade han mig och erbjöd oss moderater några ”tunga” viceordförande poster.

Jag tackade nej till med hänvisning till den överenskommelse vi hade med bland annat vänstern. Kenth Lövgren i folkpartiet fick också samma förfrågan. Huruvida Ulla Andersson i vänstern också fick frågan vet jag inte.

Mer läsning

Annons