Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ett nytt krig och en god jul

/

Israels armé laddar upp utanför Gaza, snart rullar stridsvagnarna in och flyget släpper sin dödliga last över de instängda. En massaker stundar, dagarna före nyårsafton.

Annons

Israeliska ministrar lovar, ser jag i tv, att en gång för alla göra slut på Hamas terror. Ödeläggelse hotar, som svar på raketattacker mot några israeliska städer och byar. Ingen skadad eller dödad, men hus har träffats av raketer som sänds iväg utan mål och riktning. Jag såg några under ett besök i Sderot; primitiva, ihopsvetsade rör. Men de kan döda, om de landar i närheten.

Om den israeliska rasismen, förtrycket, bosättningspolitiken, övergreppen, extremismen och det passande, lågintensiva kriget mot palestinierna har jag skrivit åtskilliga gånger. Jag brukar lägga till Israels rätt att existera, enligt de gränser FN dragit upp. Men Israels stödtrupper viftar bort det där, och så kommer anklagelserna om antisemitism och judehat. Det är det vanliga enögda tramset.

Lisa Abramowicz, Svensk Israel-Information, tillhör de mer sansade. Hon skickade ett brev om saken:

”Jag vet inte vilka pamfletter Kennet Lutti skriver om i sin ledare som Svensk Israel-Information (SII) skulle ha skickat ut. Skicka mig gärna några av dessa, Kennet!

En bosättning eller ett hus på Västbanken kan mycket väl vara helt lagligt köpt och ägd av israeler.

Samtidigt pågår israelisk-palestinska förhandlingar om exakt vilka landbitar på båda sidor om Gröna Linjen (stilleståndslinjerna från 1949) som ska tillhöra Palestina resp Israel och vilka bosättningar som får bli kvar resp måste utrymmas.

Lutti påstår att raketattackerna från Gaza inte gör någon större skada. Jag undrar om Lutti själv skulle vilja bo i Sderot och få smaka på dagliga attacker från Hamas och deras hejdukar.

Lutti fortsätter att hävda att Israel är rasistiskt. Det bevisar tråkigt nog bara hans okunnighet alternativt illvilja mot den enda demokratin i området.

Lisa Abramowicz

Svensk Israel-Information”

Dagen före julafton varde det jul i vårt hus. Det är den nya tiden, som fördelar julhelgen efter barn, barnbarn, gamla och nya familjer och viljan att hinna med allt.

Det blev ett uppsluppet firande och nyttiga presenter. En tomte skrämde nästan livet ur treåringen, men hon hämtade sig snabbt, efter att ha slitit omslagspapperet av Nicke nyfiken.

Men denna natt gav den upp, bara ett blinkande sändes ut. Dagen efter lovade försäljaren att sätta upp mig på ”servicelistan”. Under tiden handdisk, det är som strykning fast kladdigare.

En promenad i skogen, i radion talar kungen till nationen; det var, sade han, värre på 50-talet. Sedan dess har antalet fattiga och hungrande halverats, upplyste monarken oss.

Han kunde tillagt att det är en skam att några hundra miljoner inte har rent vatten, bröd för dagen och tak över huvudet. En enda dags krigskostnader skulle halvera fattigomen en gång till.

Ett välmenande, slätstruket tal. Inte ett oroande ord och inget om Victoria trots att drottningen, lite försynt, lovat att barnen skall få gifta sig av kärlek.

Men kungen talar nu bra, med pauser och understrykningar. Snart kanske han fyller orden med något.

Väldig glädje i borgerligheten, nu skiljer bara tio, eller nio procent till oppositionen. Det vänder!, skallar ropen från högerns bunkrar. Några mer sansade mäter upp skillnaden i mandat; den samlade vänstern sopar rent i riksdagen.

Att Sahlin personligen ligger illa till gör inte så mycket. Det kan bli bättre eller sämre, men väljarna ser det viktiga: höger mot vänster.

Ännu större klassklyftor inspirerar de blygsamt avlönade att ta i hårdare och jobba mer. Strävande efter personlig rikedom håller igång ekonomin, enligt högerns marknadsideologi. Andra är tydligare: Sköt dig själv och skit i andra.

Ett nytt krig och en god jul

Mer läsning

Annons