Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

EU:s femte ekonomiska frihet

EU-parlamentarikerna Anna Hedh (S) och Eva-Britt Svensson (V) tycker att man ska rösta rött i valet 7 juni och kryssa en EU-kritiker.

Annons

Vi som undertecknar detta inlägg har närmat oss EU-frågan på olika sätt. En av oss röstade ja till EU 1994 men nej till EMU 2003. Den andre röstade nej vid båda folkomröstningarna. Vi tillhör olika partigrupper i EU-parlamentet och har olika uppfattningar i en del sakfrågor. Men vi är EU-kritiker och tar ställning utifrån arbetarrörelsens grundläggande värderingar.

Genom vår erfarenhet har vi sett att EU har valt fel riktning. Att vara kritisk till EU handlar om vilket EU vi vill se i framtiden. Vi vill se ett Europa där makten finns kvar i de olika ländernas parlament. Europa som en supermakt, styrd av en liten byråkratisk elit, är något vi måste motverka, vi måste värna demokratin där den fungerar om vi ska bevara och utveckla allt det som arbetarrörelsen har byggt upp. Att valdeltagandet är så lågt som det är i EU-valen, endast 37,9 procent 2004, handlar mycket om att människor känner att Bryssel ligger långt ifrån dem, både geografiskt och värderingsmässigt.

Under de år som gått sedan Sverige blev medlem har EU förändrats, genom nya fördrag och direktiv har allt mer makt förts över från folket till EU:s institutioner. I dag påverkas så mycket som 70 procent av de frågor som tas upp på kommunfullmäktige av beslut som fattats i EU.

Vi tycker att den väg EU valt att gå, en väg som leder till mer överstatlighet, är fel. I stället borde man välja samarbetsvägen, EU ska vara ett samarbete mellan stater där makten ligger kvar så nära folket som möjligt – inte flyttas till Bryssel!

Ett problem med EU är också att de som styr alltid sätter marknaden före människan. När svenska folket röstade ja till EU 1994 rekommenderade både LO och Socialdemokraterna sina väljare att rösta ja. De ansåg att vi inte behövde vara rädda för att EU skulle försöka rasera den svenska modellen. Vi har nu sett att de hade fel, EG-domstolens utslag i fallet om Laval har tydligt visat EU:s intentioner att begränsa de svenska arbetarnas konfliktkrätt och möjlighet att stå upp för schyssta villkor och schyssta löner för alla som arbetar i Sverige.

Med de antifackliga domarna från 2007 och framåt så har EU i realiteten infört en femte ekonomisk frihet. Förutom friheterna för varor, tjänster, arbetskraft och kapital så tillfogas nu friheten för företag att dumpa löner och arbetsvillkor. Det som krävs är att registrera företagen i ett annat land än där arbetet utförs. EG-domstolen underkände svenska lagar och Byggnads avtal utifrån att dessa ansågs strida mot fördragets regler om fri rörlighet för tjänster.

För många kan det verka underligt att en domstol har rätten att upphäva andra länders lagar och praxis. Men en EG-dom har faktiskt samma politiska kraft som en grundlag. Underordnad EU-lagstiftning och nationella lagar tvingas ge vika om de kommer i konflikt med EG-domar och dess rättspraxis, som bygger på EUs fördrag. Det går inte att överklaga en EG-dom. För att rätta till de antifackliga domarnas konsekvenser så krävs att vi ändrar i fördraget så att det blir entydigt att fackliga och sociala rättigheter överordnas marknadens friheter.

Vi två röstade nej till Lissabonfördraget när det behandlades i EU-parlamentet. Vi vill se ett nytt fördrag där man skär ner på domstolens makt och ger fackliga rättigheter, såsom strejkrätten, ett företräde framför fri rörlighet av företag och tjänster. Detta borde ligga i varje arbetares intresse.

EU-parlamentariker

EU-parlamentariker

Mer läsning

Annons