Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

EU:s nya frihandelsavtal bortser från mänskliga rättigheter

Annons

Just nu pågår förhandlingar mellan den Europeiska Unionen och Colombia gällande ett nytt frihandelsavtal. Samtidigt pågår kontinuerliga och omfattande kränkningar av mänskliga rättigheter i Colombia, vilket innebär att nya handelsförbindelser inte kommer att innebära ett steg mot att förbättra situationen i landet utan istället legitimisera de brott som begås.

Den colombianska regeringen har under de senaste åren lagt ner stora resurser på att övertyga det internationella samfundet om att situationen i landet har förbättrats på flera områden och att en rad illegala och väpnande grupper lagt ner sina vapen. Fortfarande visar dock all fakta att Colombia fortfarande är världens farligaste land att vara fackligt aktiv i och att det utbredda våldet från paramilitära grupper fortfarande existerar. Mord på fackligt aktiva fortsätter, omfattande tvångsförflyttningar sker, försvinnanden och straffrihet är alla brott mot de mänskliga rättigheterna som idag pågår i omfattande grad i Colombia.

Under 2010 mördades 49 fackligt aktiva i Colombia, det är över hälften av samtliga fackliga mord världen över. Morden har heller inte upphört med en ny president i landet, då det hittills i år har mördats 33 fackligt aktiva. Vidare har Amnesty International pekat på att straffrihet blivit norm i de allra flesta brott mot mänskliga rättigheter i landet, och siffror från FN har visat att så många som 98 procent av de som anses skyldiga till tvångsförflyttningar av människor genom exempelvis hot och våld, aldrig åtalats. Colombia har nu över fyra miljoner internflyktingar, vilket efter Sudan är den högsta siffran i världen.

Även om den colombianska regeringen inte är de som utför majoriteten av dessa brott, har de ett ansvar för situationen i landet och för sin befolknings säkerhet. Dess åtgärder för att förbättra situationen i landet lyser idag med sin frånvaro. Om EU vid den här tidpunkten skulle ingå i ett avtal med Colombia skulle det sända totalt fel signaler och visa en häpnadsväckande brist på respekt mot mänskliga och fackliga rättigheter.

Frihandel kan vara ett bra sätt att stärka mindre ekonomier i delar av världen som under lång tid haft en relativt låg ekonomisk tillväxt, men det måste också finnas strukturer i dessa samhällen som gör att en växande ekonomi också kommer fler människor i landet till godo. Colombia har under de senaste åren haft en stark ekonomi och en BNP tillväxt med nära fem procent årligen. Trots detta lever fortfarande nära hälften av landets befolkning i fattigdom och nära en femtedel anses leva i extrem fattigdom, enligt FN:s definition. Detta innebär att cirka tio miljoner colombianer lever på under sju kronor om dagen. Detta trots redan omfattande handel med exempelvis kända exportvaror som kaffe och banan, för att nämna några. Samtidigt är Colombia också ett land där en liten grupp av människor innehar enorma rikedomar, vilket tidningen the Economist tidigare i år kunde visa, då landet där blev utsett till det land i världen där de ekonomiska klyftorna är som störst. Det är därför högst naivt att tro att en enbart ytterligare handel skulle leda till en förbättring, när det hittills inte har inneburit någon förändring för den stora delen av landets befolkning. Ett frihandelsavtal med Colombia innebär att det fredliga medel EU har för att påverka situationen för mänskliga rättigheter i landet förbrukas och ger en bild av att ekonomi går före mänskliga rättigheter.

Liknande handelsavtal som det med EU har Colombia även förhandlat med USA, Canada och EFTA-länderna (där bland annat Norge ingår). Samtliga av dessa har blivit försenade på grund av en oro bland dessa aktörer för situationen för mänskliga rättigheter i Colombia. Att EU istället skyndar fram en ratificering av ett avtal är därmed också ett avståndstagande mot den internationella konsensus som på många håll råder i frågan.
Istället för att ge den colombianska regeringen ett tydligt tecken på att man anser att landet är en god handelspartner, borde EU fördöma den colombianska regeringens passivitet och vara tydliga med att handelsförmåner först kommer att erbjudas när situationen för mänskliga rättigheter förbättrats.


Ruben Wågman

Ordförande Colombianätverket

Mer läsning

Annons