Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

(Euro)pa

Svenska Dagbladet har genomfört en opinionsundersökning i samarbete med Sifo som antyder att svensken i dag är något mer välvilligt inställd till EMU än vi var vid folkomröstningen 2004.

Annons

Men trots det är skillnaden mellan ja och nej fem procent. Och fem procent är en skillnad till nej-sidans fördel som innebär att svensken fortfarande är så avogt inställd till EMU att ingen politiker med någon form av självbevarelsedrift skulle våga andas ny folkomröstning.

Socialdemokraterna skyr EMU-frågan som pesten internt. EMU-kampanjen var nära att klyva partiet och väcker ännu ont blod inom rörelsen eftersom socialdemokraterna fortfarande inte vet hur de olika grupperingarna inom partiet skall jämkas samman. Därför har också både förhållningssättet till EU och EMU blivit till en fråga socialdemokraterna inte varken vill eller vågar ta upp till en diskussion. Att socialdemokraterna skulle göra euron till en av 2010 års valfrågor är därför i det närmsta uteslutet.

För de borgerliga partierna är frågan något mer problemfri. Deras anhängare är långt mer positivt inställda till EU och EMU och vid EMU-folkomröstningen än oppositionens, dock med centern som ett borgerligt undantag genom partiets nej till EMU vid folkomröstningen 2003. De enda partier som har en majoritet av EMU-ivrare bland sina anhängare är i dag moderaterna och folkpartiet. Vilket innebär att det inte heller inom det borgerliga blocket torde finnas någon större längtan efter att lyfta upp EMU-frågan på bordet igen. Frågan skulle bli svår att hantera internt inte minst för centern.

Dessutom kan det konstateras att även om de svenska folkomröstningarna endast är rådgivande så finns det en överhängande risk för att väcka människors ilska och trots genom att åter lyfta upp frågan om EMU till diskussion endast ett fåtal år efter folkomröstningen som klart och tydligt sa nej till valutasamarbetet. Ett långt troligare scenario är därför att EU och EMU ännu en gång blir en av valets icke-frågor.

Däremot kan det konstateras att Sverige skulle må bra av partier som tydligare än nu talar om EU-politiken som nationell politik. Det är trots allt vad den är. Trots dagens styvmoderliga förhållningssätt till unionen, och besluten som utgör svensk politik i precis lika hög utsträckning som våra riksdagsbeslut. Det räcker helt enkelt inte att tala EU-politik en gång vart femte år i samband med parlamentsvalet.

Mer läsning

Annons