Annons
Vidare till arbetarbladet.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Exklusiv docksaga

Allt vad Tim Burton rör vid blir till en vitsminkad Jonny Depp. Inte nödvändigtvis guld. Men om man samlar på Burtons exklusiva docksagor så är ”Dark shadows” ett måste.

Levereras dessutom med ett soligt 70-talssound (ooh aah Carpenters!) som står så snyggt i kontrast till mörka slott och svartkonst. Mest publikfriande scenen, alla kategorier, är när huvudpersonen – en 1700-talsvampyr som vaknar till liv 1972 – ryggar tillbaka för Mefistofeles (djävulens) symbol. Ja, alltså gyllene bågar som formar ett M.

Depps vampyrhjälte är en kärlekskrank fiskerientreprenör vid namn Barnabas Collins som stiger upp ur sin kista och återvänder till familjeegendomen Collinswood i Collinstown. Kanske inte precis den underdog man vill heja på.

Medan fiskföretag konkurrerar dväljs stackars Barnabas mellan damerna. Å ena sidan den sexiga häxan Angelique, å andra sidan den oskuldsfullt väna Vicky (Victoria, ja ja).

Det är synd att själva storyn, efter klassiskt viktoriansk och gotiskt mönster, är så dyngigt ointressant. För självklart, det är läckra scener. När trollpackans mannekängskal spricker. När Barnabas med sina svarta lockar klistrade i pannan gömmer sig överst i linneskåpet.

När Tim Burton tänder sitt kalla nattljus över höga klippor och tysta kullar. Familjen Collins är också magnifikt dysfunktionell. Fast det är mindre elegant med gröna kaskadspyor. Även en liten tonårsvarulv dyker upp. Det ska ju vara extra allt numera.

Inledningsvis zoomar kameran mot galjonsfiguren på ett skepp. Som för att annonsera ett kärleksepos av Titanics format. Men det var länge sen mästerverket ”Edward Scissorhands”, det var länge sen Tim Burton var djupt emotionell.

Och vampyrer, kära nån, de är reavaror på dagens mediamarknad.

Men igen, det finns lika många plus som minus. Den belevade gentlemannen Barnabas äter hippies till frukost, konfronteras med satans verktyg (bilar, lavalampor) och fenomenet Alice Cooper, hihi. T-rex, Moody Blues och Iggy Pop fulländar soundtracket. Allt tyder på att filmen borde gjorts som en groovy musikal.