Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Familjelycka i storformat

/
  • LYCKOKLÖVER. Göran och Iréne Danielsson är tioårige Alexanders morföräldrar – och sedan Alexanders födelse även hans fosterföräldrar. En treklöver som ger alla i Alexanders storfamilj i Gävle och Iggesund lycka.                  Foto: David Holmqvist

För tio år sedan blev makarna Göran och Iréne Danielsson, då boende i Tumba, mormor och morfar till Alexander – och på dotterns begäran Alexanders extraföräldrar.

Annons

– Vår dotter var sjuk och orkade inte vara mamma, så Alexander kom till oss direkt från BB, berättar Göran, som då precis hade fyllt 50.

Och Alexander fick sin mammas gamla flickrum, som Iréne och Göran då använde som gästrum.

Göran är också eldsjäl och nattvandrare, ser till att Österborna har möjlighet till en meningsfull fritid, och ser till att frid råder i stadsdelen nattetid genom att nattvandra.

Och det var om just det den här artikeln skulle handla, men, jobbet som journalist innebär också oväntade inblickar i människors liv, och det man tänkt skriva en hel artikel om, ”bara” blir ett stycke.

När Alexander var fyra år blev Irénes åldriga föräldrar i Gävle så skröpliga att Göran, Iréne och Alexander flyttade till Gävle och Öster.

Eftersom Alexanders mammas sjukdom långvarigt komplicerats av förlossningen hade Göran och Iréne då blivit Alexanders formella fosterföräldrar.

I dag är Alexander tio år, kallar fortfarande Göran och Iréne mormor och morfar, går på Nynässkolan – träffar sin mamma och styvpappa regelbundet – och har precis fått en lillebror.

– Alexander håller oss vid liv, säger Göran leende och berättar att det är till just honom, och allt sedan han kom från BB, som Alexander tytt sig.

Vi sitter i föreningen Grannsamverkans kök på Nygatan på Öster och fikar och pratar. Om knappt en timme kommer en grupp fritidskonstnärer och ska måla.Här är Göran hustomte och budpojke och ser till att lokalerna är fräscha. Att ”affärerna” och kurserna rullar på. Att det finns kaffebröd till fikat. Och på nätterna är han dessutom Östers – numera enda – nattvandrare.

Det skramlar till i entrén och in kommer delar av konstnärsgruppen.

– Men klockan är ju bara kvart över elva, säger jag.

– Ja, men vi ska hinna fika och prata också.

Mellan köket och ateljén, där också Alexander målar ibland, finns ett syrum för både hand- och maskinsömnad.

Och mellan entrén och köket finns ”möbelbytarverkstan” och en liten loppis. Där kan Östers boende byta in och bort möbler och tingestar, laga eller få möbler lagade, och köpa inlämnade och inbytta – prydnadsföremål.

– Pengarna går till kaffekassan, så att dom som kommer hit kan fika och prata bort en stund tillsammans.

Och i intilliggande Kanalen, som numera ingår i samverkansprojektet, finns ett nyinrättat snickeri – med handledare.

– Glädje, säger han, och ibland konsert- och hockeybiljetter.

Ty att samordna projektets olika aktiviteter är ett ideellt arbete.

– Jag kan inte låta bli, säger han.

Att hjälpa till alltså.

Kanske för att han jobbat som mentalskötare och väktare, kanske för att han ”bara” är sån.

Tel.

Mer läsning

Annons