Annons
Vidare till arbetarbladet.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Familjen splittrad - enligt Dublin

Sakine Cakici tog sig till Sverige för drygt ett år sedan med sina allvarligt sjuka barn och sin man Mehmet.

Men de får inte söka asyl i Sverige. De är så kallade Dublinfall.

Barnen sitter uppkrupna i soffan och tittar på tv på låg volym i det halvdunkla vardagsrummet. De möter min blick när jag tittar in i rummet och hurtigt hejar på engelska men de svarar inte. De kan inte språket.

Men de hade nog inte hejat ändå. De säger ingenting på hela tiden som jag är där.

Huden på deras händer och i ansiktet är skadad, rödflammig och sårig. Bandage täcker vissa partier.

Fjortonåriga Nursens och brödernas Dilaren 12 år, och Ebubekir, 10 år, fingrar och tår har delvis växt samman på grund av all ärrbildning i huden.

Barnen lider av epidermolysis bullosa. En ovanlig sjukdom orsakad av genmutationer som gör att överhuden lossnar och vätskefyllda blåsor och sår uppstår.

Sjukdomen förde dem till Sverige.

Historien börjar i hemlandet, Turkiet.

– När vi bodde i Turkiet tog ingen hand om barnen. När vi sökte läkarvård sa de att det inte finns någon medicin, säger barnens mamma Sakine Cakici.

Familjen tog sig till Cypern där barnen fick bättre vård och levde där illegalt i elva år. Sakines make och barnens pappa Mehmet Cakici jobbade svart för att försörja dem.

– Mehmet hittade alltid någon lösning och såg till att det gick ihop, säger Sakine.

Hon sitter vid köksbordet i andrahandslägenheten som familjen flyttade in i dagen innan. Den brokiga möbelsamlingen har Röda korset skänkt för en krona. En ideell förening betalar hyran.

Familjen lämnade Cypern i slutet på 2012 efter att barnens läkare sagt att de skulle må bättre i ett kallt klimat. Värmen och luftfuktigheten runt medelhavet försvårar infektionerna i huden.

De ville ta sig till Norge men stoppades på Arlanda eftersom de inte hade giltiga resehandlingar. De sökte asyl men fick avslag enligt Dublinförordningen.

Familjen gick under jorden.

– Vi alla bodde i ett rum. Vi vågade inte gå ut och barnen mådde jättedåligt.

Strax före jul tog polisen Mehmet och han sattes i förvar i Gävle. Några veckor senare återfördes han till Cypern. Han fängslades direkt när han landade på flygplatsen i Larnaca. Under torsdagen släpptes han fri med en mobil och 10 euro på fickan.

– Han säger att jag inte ska oroa mig för honom. Men han mår jättedåligt över att jag är ensam med tre barn.

Sakines röst stockar sig. Hon sväljer och vänder bort blicken. Snyftningarna skär genom tystnaden.

Faktum är att barnen har blivit bättre i Sverige. Specialistläkaren Maria Virtanen vid hudmottagningen på Akademiska sjukhuset skriver i ett intyg till Migrationsverket att deras sår minskat kraftigt sedan de kom hit. Att de bör få stanna i Sverige.

Ett intyg som varken gör till eller från i ett Dublinfall eftersom myndigheterna inte utreder asylskälen. De slår bara fast att familjen först kom till ett annat EU-land, det landet ska göra asylutredningen.

Sakine tänker aldrig återvända till Cypern. Trots att familjen levt där i flera år. Trots att Mehmet skickats dit. Trots att hon och barnen måste söka asyl där och inte i Sverige.

– Mina barn kan inte leva där. Jag ser deras dagliga smärta. Vi är här bara för barnen.