Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Fängelse ska inte vara lagerplats för kriminella

Annons

Snart är det lapp på luckan i de svenska fängelserna och häktena. En situation kriminalvården varnat för. En situation som uppstått bland annat på grund av den straffrättsliga överbudspolitiken. Trygghet definieras numera väldigt smalt i svensk politik, i termer av hårdare straff, längre straff, fler straff och mer straff.

Så nu börjar det bli krisartat fullt i såväl fängelser som häkten. Inga problem, tänker kanske någon. Vad det hela är, är dock ett stort problem. För fulla fängelser och häkten skapar inte säkerhet, däremot riskerar det leda till våld och friktion, arbetsmiljöproblem för de anställda och att kriminalvården inte klarar av att uppfylla sitt uppdrag.

Fängelsestraff är inte och ska inte vara förvaring. Det är över huvud taget inte tanken med fängelse i Sverige.

Själv beskriver Kriminalvården påföljden fängelse på följande sätt:

"Kriminalvården hjälper den som sitter i fängelse att anpassa sig i samhället samtidigt som vi försöker att motverka de skador som kan följa av en inlåsning."

man fortsätter:

"De som är intagna på anstalt arbetar, går utbildning eller genomgår behandling. Alla våra insatser ska hjälpa den dömde att inte återfalla brott. Det är vårt viktigaste mål."

Det betyder också att trygghetspolitik fokuserad på bestraffning oundvikligen måste följas av mer resurser till Kriminalvården. Få partier, utom Liberalerna, är dock beredda att inför väljarna gasta om att man vill satsa pengar på fler fängelser, när inte skolorna fungerar och vården haltar. Det är dock den oundvikliga konsekvensen av politiken. Vilket det borde finnas en större ärlighet kring.

Att satsa pengar på Kriminalvården är att investera i att färre förhoppningsvis återfaller i brott. Behandlingsprogram, utbildning och arbete kan bli en väg ut ur kriminaliteten. För en gång dömd skall inte alltid vara dömd. Samhället tjänar inte något på att inte ge människor en ny chans och en möjlighet att lämna det kriminella livet bakom sig. Den kriminella världen ska inte vara den enda vägen in i gemenskap och respekt.

Trenden i Sverige har också varit positiv. Sedan början av 00-talet har andelen som återfaller i brott som ger fängelse eller frivård sjunkit med 10 procentenheter. Det är ett utfall vi borde arbeta för att upprätthålla.

Allra bäst är dock naturligtvis att så långt som möjligt förebygga att någon över huvud taget hamnar i fängelse. Men när trygghet allt mindre kommit att handla om social ingenjörskonst för att inkludera så många som möjligt i gemenskap, blir tyvärr den uppgivna linjen att hantera problemen när de redan uppstått.

Och det trots att vi vet att landets fängelser inte är proppfulla av unga akademiker, utan istället främst befolkas av människor med missbruksproblem som har låg utbildningsnivå och ofta lider av psykisk ohälsa.

Annons