Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

"Fanns inte längre skäl begära tvångsvård av barnen"

Sandvikens kommun förnekar att man av ekonomiska skäl avstod från att fullfölja en begäran om tvångsvård av barn till missbrukande föräldrar.
– När frågan skulle tas upp i kammarrätten fanns det inte längre skäl att agera enligt LVU, säger Jan Nilsson, chef för familjerätten.

Annons

Som Arbetarbladet berättade i går fick missbrukande föräldrar till tre och fyra år gamla barn behålla vårdnaden efter det att kommunen satt igång en begäran om tvångsvård men sedan ändrat uppfattning när frågan kom till kammarrätten.

Barnens juridiska ombud – som anser att kommunen vänt barnen ryggen – bedömde att behovet av tvångsvård kvarstod och gick själv till kammarrätten i barnens egna namn. Men eftersom hon inte fick stöd av kommunen kunde kammarrätten inte ta upp saken till prövning.

Sandvikens kommun hade vi ett LVU-beslut (lagen om vård av unga) tvingats ta vårdkostnaderna trots att familjen under utredningens gång flyttat till en annan ort. Detta eftersom det handlade om ett pågående ärende.

Men Jan Nilsson, chef för individ- och familjeomsorgsförvaltningens, säger att kommunens ställningstagande om att lägga ned sin LVU-begäran inte påverkades av ekonomiska aspekter.

– Absolut inte. Familjen hade flyttat från Sandviken redan när vi begärde vård enligt LVU, säger han.

Då ansåg kommunen alltså att det fortfarande fanns skäl för tvångsvård av barnen trots att föräldrarna hamnat i en ny och bättre miljö samt blivit drogfria.

– Redan då var det ett gränsfall. Men vi ansåg att det gått för kort tid sedan situationen förbättrats för att vi skulle avstå.

Men när det under sommaren blev aktuellt med överklagan till kammarrätten efter länsrättens oeniga dom om att avslå LVU, hade kommunen ändrat uppfattning.

– Då hade det gått tillräckligt lång tid efter det att förhållandena förbättrats för att vi inte skulle kunna agera enligt tvångslagstiftningen. I sådana här ärenden ska vi ta hänsyn till positiva förändringar och i det skedet levde inte barnen längre under LVU-förhållanden. Men det är naturligtvis alltid grannlaga och svåra bedömningar att göra.

Hur barnen har det i dag känner man inte till på individ- och familjeomsorgsförvaltningen.

– Men handläggaren hade flera kontakter i augusti-september och då hade situationen i familjen inte försämrats.