Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Får verkligen hela Sverige leva?

Annons

I pressen har vi nyligen kunnat läsa att 20 miljoner kronor skall satsas i landets södra delar för att ”hägna in landsbygden”. Detta för att försvåra för rovdjuren att ta tamboskap i våra hagar.
Ofantligt stora summor satsas alltså återigen på våra rovdjur.
Summan motsvarar ca 50 helårstjänster inom sjuk- och äldrevården!
Frågan är dock om de föreslagna åtgärderna kommer att få någon positiv effekt, och vilka andra konsekvenser detta kan få för människor och djur på landsbygden?
Rovdjursvännerna ondgjorde sig tidigare över att det fanns staket utmed de större vägarna vilket hindrade vargen att röra sig fritt. Detta ”inhägnande” av vårt land drabbar ju inte bara vargen utan påverkar i lika stor omfattning andra djur som begränsas i sina möjligheter att röra sig fritt för att söka föda och skydd. Även människan som vill röra sig i den svenska naturen kommer att påverkas negativt, och allemansrätten hotas kraftigt av dessa stängsel!
Hela tiden förespråkas vargens utveckling på den svenska landsbygden av rovdjursaktivister som i de flesta fallen bor i storstäderna.
Men vem bryr däremot sig om dem som ska bo och verka på landsbygden? Ska verkligen hela Sverige leva som en del politiker framfört? Den politik som förts när det gäller rovdjuren talar i alla fall inte för detta!
En regering som viker sig i rädsla för att behöva stå upp för jakt på vargen mot EU, ger inte särskilt många pluspoäng bland folket på landsbygden, kanske däremot bland stadsborna? Gjordes kanske denna ”pudel” mot bakgrund av att vi som bor utanför stadstullarna bara utgör ”en marginell” del av Sveriges befolkning? Kanske är det mera taktiskt riktigt för de beslutade att lyssna på folket i storstäderna där väljarna finns? Makten framför allt?
Hur mycket ska egentligen alla dessa åtgärder för rovdjuren få kosta?
Vi har inte råd att vårda våra sjuka och gamla fullt ut, och personalneddragningar är hela tiden uppe för diskussioner i olika verksamheter inom kommuner och landsting, samtidigt som helikoptrar, snöskotrar och bilar går varma och personal anställs för att övervaka rovdjuren på olika platser i vårt land.
Finns det någon som samlat kan berätta vad rovdjuren kostar vårt land med övervakning, ersättningar, förebyggande åtgärder mm.???
Måste man inte göra en rimlighetsbedömning och en samlad bedömning någon gång?
Är det kanske så att när våra beslutsfattare talar om landets ”kärnverksamheter” så innefattar detta numera även rovdjuren och deras ”omvårdnad”?
Vargen är ett av de mest spridda rovdjuren och finns på de flesta kontinenter, och är inte alls så utrotningshotad som ofta framförs. Den ”Nordiska vargen” har dessutom till ca 25 % hundgener vilket redovisats i Norska undersökningar! Är den då så bevarandevärd? Vilka blandraser bland våra hundar ska få bevaradestatus?
Att försvåra och göra det omöjligt för människor att bo och verka på landsbygden kommer att få mycket långtgående följder, som troligen till slut även kommer att drabba folket i staden!
Om vi inte vågar och kan ha betesdjur växer hagmarkerna igen vilket påverkar en mängd olika däggdjur, fåglar, insekter och växter. Har inte detta gått upp för våra naturintresserade?
Många människor har gjort medvetna val om att bo på landsbygden därför att man värdesätter detta levnadssätt som ofta kombineras med djurhållning för att vårda landskapet eller för att producera mjölk- och kött. Vill och kan dessa människor bo kvar med växande rovdjursstammar som ställer till det för verksamheterna? Hur mycket kommer rovdjuren att påverka och fördyra djurhållningen?
Hundjakten som är en mångtusenårig traditionell jaktform ifrågasätts i debattinlägg. Om jakt med hund i olika former skulle begränsas eller förbjudas skulle detta få dramatiska följder för landsbygdens befolkning och för naturen som helhet.
Redan idag begränsas jaktmöjligheter och eftersök till följd av rovdjursattacker på hundar.
Detta kommer att få följder på sikt då exv. älgjakten blir mycket ineffektivare utan hundar med ökande trafik- och skogsskador som följd.
Vildsvinen kommer att öka kraftigt då ingen kan eller vågar släppa hundar för jakt efter dem. Eftersöksfunktionen vid trafikskadat vilt påverkas också negativt då ingen längre kommer att våga utföra dessa uppdrag, med långt och utdraget lidande för det vilda.
Även människor i glesbygden måste vara bevarandevärda och med dem de öppna och rika marker som exv. betet i hagmarkerna ger. Vem tillvaratar dessa intressen?
Det är hög tid att intressegrupperna för jakt, hundar, skogs- och lantbruk, natur, kultur, friluftsliv samt övriga som vill ha en levande landsbygd att enhälligt reser sig och säger ifrån för att kunna skydda människor och djur och det levnadssätt som finns på landsbygden!!
De större organisationerna måste samordna någon form av kampanj för att tala om för våra beslutsfattare vilka stora konsekvenser de ökande rovdjursstammarna får.

Nedtecknat i januari 2012, av två jakt- och naturintresserade landsbygdsbor:
Anders Ek
Johnny Anderson
Högsby

Mer läsning

Annons