Annons
Vidare till arbetarbladet.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Felicia är glad för sin adhd

Tioåriga Felicia Rydbäck har adhd. Hon blir ofta rastlös, hyperaktiv, har svårt att koncentrera sig långa stunder och har snabba humörsvängningar.

– Jag brukar säga att en bit av min hjärna lätt blir trött och det är därför som jag har svårt att sitta stilla.

Det är en glad Felicia som öppnar dörren hemma hos familjen Rydbäck. På väggarna hänger flera tavlor som hon har målat. De är uttrycksfulla och skulle passa fint i en konstgalleria. Hon tecknar också fantastiska klänningar och drömmer om att bli modedesigner när hon blir stor. I sommar ska det bli vernissage hemma med Felicias alla målningar.

– Jag älskar att måla, för det känns bra när jag gör det. Och jag gillar gymnastik, dans, vara med kompisar och sjunga på Helges, rabblar Felicia.

Hur är det att ha adhd?

– Jag kan bli väldigt trött, ledsen och arg. Om något inte går som jag vill, kan jag bli riktigt arg. Jag känner mig ofta orolig i kroppen. Ibland kan jag varva ned om jag får sitta framför datorn en stund. Men jag är glad för min adhd, det är på grund av den som jag är så duktig på gymnastik.

Får lämna klassrummet

Felicia går i tredje klass. I skolan har hon en assistent som stöttar henne. Felicia får gå ut från klassrummet när det blir för jobbigt.

– Jag gillar inte rasterna. Det är svårt att veta vad man ska göra. Jag förstår inte riktigt vad man ska ha dem till

För barn med adhd är det viktigt med rutiner. Förändringar orsakar stress och oro. Att byta plats i skolan kan vara en omöjlighet. Har man en plats ska man sitta på den, tycker Felicia. Att få läxor från den ena dagen till den andra fungerar inte heller. Familjen har bestämt med skolan att Felicia har en bestämd läxdag i veckan.

Pyssla och leka

Felicia kämpar dagligen med sin adhd. Hon får bland annat medicinsk behandling på barn- och ungdomspsykiatrin, där hon också får hjälp med att lära sig att hantera sina känslor.

– En gång i veckan får jag pyssla, leka och prata med en prattant på BUP. Sköterskorna tar mitt blodtryck och väger mig. Och sedan får jag en leksak, säger Felicia och ler.

Anna Rybäck märkte tidigt att hennes dotter inte var som andra barn.

– Hon kunde gå när hon var sju månader, klättra och springa när hon var nio månader. Hon var livlig och sov sällan.

Hade misstankar

När Felicia började i förskoleklass krävde Anna att det skulle göras en basutredning på Felicia.

– Jag misstänkte att hon hade adhd. Hon kunde få utbrott, var rastlös och orolig. Jag ville inte att hon skulle tvingas gå genom skolan och känna sig misslyckad. Med rätt förutsättningar kan hon klara skolan.

Skolpersonalen gjorde en pedagogisk utredning och elevhälsan gjorde olika tester. Sedan blev Felicia remitterad till barn- och ungdomspsykiatrin.

– Genusperspektivet saknas när det gäller adhd bland barn. Alla diagnostester är utformade efter pojkar. Men ny forskning visar att det är lika vanligt hos flickor men att symtomen yttrar sig annorlunda. Pojkar brukar vara mer utåtagerande medan flickor kan vara mer inåtvända och uppfattas som dagdrömmande.

Inte bra med överraskningar

Anna berättar att när pojkar har adhd är det oftast skolan som slår larm men med flickor är det familjen som reagerar på att något inte stämmer.

– Att leva med ett barn som har adhd är både roligt, jobbigt och komplicerat. Det är upp och ned med extrema humörsvängningar. Hon har en inre oro, orkar inte fokusera långa stunder, pillar på allt, rör på fötterna och ibland klättrar hon i taket, men är samtidigt rolig att vara med, då hon ser saker som inte jag ser.

Framförhållning och rutiner är A och O. Överraskningar uppskattas inte.

– Om skolan ska göra en utflykt eller om vi ska åka bort måste vi förbereda Felicia och prata om det i flera dagar i förväg. Ibland är det lättast för både klassen och Felicia om hon hoppar över friluftsdagen. Allt som stör hennes rutiner gör henne orolig.

För personer med adhd kan det vara problematiskt att fungera i en grupp.

– Det är inte lätt med kompisar. Hon har svårt att uppfatta omgivningens signaler och förstår inte riktigt det sociala samspelet. Man måste vara tydlig och rak. Ironi, till exempel, fungerar inte alls.

Men å andra sidan är Felicia oerhört kreativ, konstnärlig, snabbtänkt och en riktig vinnarskalle. Som kompis är hon omtänksam och uppfinningsrik.

– Hon ser saker och ting annorlunda och har mycket kreativa problemlösningar. Flisan är helt fantastisk, precis som hon är, och kan bli vad hon vill.

Anna vill lära omgivningen att se möjligheterna och förstå varför barn med adhd är som de är.

– Barn med adhd är impulsiva och modiga, även om det innebär att de ibland är dumdristiga. Det är viktigt att förstå att det här inte är ouppfostrade barn, utan de har ett neuropsykiatriskt funktionshinder.