Annons
Vidare till arbetarbladet.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Feminism kräver klasskamp

Usel arbetsmiljö, du har ett kön, och det är kvinna.

Arbetsmiljön på de svenska arbetsplatserna har under de senaste åren blivit allt sämre, och allra sämst är arbetsmiljön för kvinnliga arbetare. Det visar LO:s nysläppta rapport ”Arbetsmiljö 2014 – klass och kön”.

Det är en rapport med ett mycket talande namn, för det handlar om klass, och det handlar om kön. Kvinnliga arbetare (LO-yrken) är den grupp där utsattheten är som störst, där arbetsmiljön är som sämst.

Fundera en stund över begreppet ”arbetstid”. Måndag till fredag, 8-17, låter det bekant? Ja, om du är tjänsteman är arbetstiden oftast förlagd just så. Men av kvinnor i arbetaryrken är det en minoritet (endast var tredje) som har arbetstid enbart under dagtid vardagar. Det är arbetarkvinnorna som bär upp vårt 24-timmarssamhälle. Inte männen i arbetaryrken, inte tjänstemän av något kön, utan just kvinnor i arbetaryrken. Det är de som står bakom kassan i den dygnetruntöppna butiken, det är de som ser till att våra äldre tas om hand även under kvällar och helger, det är de som serverar ölen på krogen. Det är de som arbetar ensam på nätterna och riskerar att utsättas för hot och våld. Arbetarkvinnorna.

Det är arbetarkvinnorna som har de mest monotona jobben. Det är arbetarkvinnorna som har svårast att ta ens en kort paus från arbetet. Det är arbetarkvinnorna som har minst tillgång till företagshälsovård, bara dryga 40 procent av kvinnor i arbetaryrken har tillgång till företagshälsovård, att jämföra med över 70 procent av tjänstemännen.

Just förekomsten av företagshälsovård är intressant att titta närmare på, för tillgången till den har minskat dramatiskt sedan 1995, då första undersökningen i rapportserien gjordes. Därefter har tillgången på företagshälsovård stadigt minskat, i alla grupper.

I dag är det endast 65 procent av alla anställda i Sverige som har tillgång till företagshälsovård, jämfört med 86 procent i slutet av 80-talet. Det här är något som borde tas upp till debatt betydligt mer än vad som sker i dag.

Kollar vi särskilt på kvinnor i arbetaryrken så är det alltså endast drygt 40 procent som har tillgång till företagshälsovård, och när det gäller kvinnor som jobbar i handeln ser siffrorna än svagare ut. Endast 28 procent av de butiksanställda kvinnorna har tillgång till företagshälsovård.

Det här handlar om kön – och om klass. Och om hur dagens arbetsliv har slimmats ned till absurdum, hur den billigaste arbetskraften ses som enkelt utbytbar, utan behov av sådant som systematiskt arbetsmiljöarbete eller företagshälsovård. Det kommer ju alltid ny arbetskraft som är villig att ta jobbet, utan jobbiga krav på anständig lön och schyssta arbetsvillkor. Det här visar sig bland annat genom att olyckorna i arbetslivet under de senaste fyra åren har ökat, för varje år.

Vi måste vända utvecklingen, för anständighetens skull, men även av ren självbevarelsedrift. För även om just du inte känner dig hemma i gruppen kvinna och arbetare, så drabbar den försämrade arbetsmiljön för denna grupp även dig, på lång sikt. Om det normala bland arbetsgivare blir att strunta i arbetsmiljön så kommer det att smitta av sig, så småningom även till din arbetsgivare.

Ett trovärdigt feministiskt politiskt parti måste se klassaspekten. Måste säkerställa frågor som schyst arbetsmiljö, för alla. Inte bara för få. Måste arbeta för ett såväl jämställt, som för ett jämlikt samhälle.

Könskamp och klasskamp hänger nämligen ihop.

Utan klasskamp ingen trovärdig feminism.