Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Briljant historieskildring

/

Året är 1841 och den välutbildade Solomon Northup är en fri svart man boendes i Saratoga, New York med sin familj.

Annons

I tron om ett arbete följer han med två män till Washington där han fängslas och sedan säljs som slavarbetare.

Det är förutsättningarna för ”12 years a slave” som bygger på verklighetens Solomon Northups biografi om hans egna upplevelser som slav under mitten av 1800-talet.

Vi följer hans och andra slavars färd med båt till den amerikanska södern där han säljs till en plantageägare och inte bara blir berövad sin frihet utan även sitt namn och rätten till sin identitet. Musiken under båtresan av hårda bombastiska ljud är som en varning till vad som ska komma.

”12 years a slave” är en jobbig film att se. Manusförfattaren John Ridley har i intervjuer konstaterat att det är fler människor fast i olika former av slaveri i dag än under tidsperioden som skildras i filmen vilket inte bara gör filmen till en viktig historieskildring utan låter oss reflektera över vår samtid.

Chiwetel Ejiofor gör ett mycket bra jobb i huvudrollen som Northup där han med allvarsamt ansikte framförallt är en iakttagare till händelser, men det är birollsinnehavarna som glänser i den här filmen. Michael Fassbender som oberäknelig och tyrannisk slavägare, Sarah Paulson som hans svartsjuka hustru och framförallt Lupita Nyong’o i rollen som den otroligt utsatta Patsey.

Regissören Steve McQueen har sedan tidigare visat att han inte är rädd för att ta upp obekväma och känsliga ämnen i sina tidigare filmer ”Hunger” och ”Shame”. Här har han skapat en stark skildring av slaveriet som känns. McQueen behöver inte använda sig av sentimental musik för att beröra utan låter Northups upplevelser tala för sig. Allt med den karakteristiska södern som en vacker fond till det hemska som sker.

Mer läsning

Annons