Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Filmfabriken har blivit en konceptfabrik

Filmtjänsten Voddler är ytterst förbindlig. Jag påpekade förra veckan att visningen av ”I’m still here” inte fungerade så jättebra. Strax har jag en Voddlerchef i inkorgen: får vår support kontakta dig och felsöka?

Annons

Fantastiskt. Jag utgår från att alla som klagar får samma fina service.

Apropå tekniska framsteg så håller Sveriges sista filmlaboratorium på att läggas ned. Det behövs inte längre. Snart kommer också alla biografer att vara digitaliserade. De där tunga rullarna med filmremsor som fraktats genom skogarna med tåg och buss, fram och tillbaka mellan städer, är historia.

Ska man sörja? Påverkas filmkonsten i sig? Åtminstone oroar den sig, konstaterar filmvetaren Jan Holmberg i senaste numret av filmtidskriften FLM.

Holmberg finner många exempel på filmer som medvetet eller omedvetet reflekterar över en filmepok och filmens just nu osäkra status. De rikligt förekommande vampyrfilmerna till exempel! Jo, eftersom de beskriver en tillvaro där något inte är riktigt dött – och inte riktigt levande heller!

Christopher Nolans ”Memento” och Gaspar Noel ”Irreversible” spelar båda upp handlingen baklänges (filmens mest överlägsna egenskap som, eller hur, vida överträffar verkligheten) ”som en försvarsmekanism mot det annalkande slutet”.

För att inte tala om ”Benjamin Buttons otroliga liv” där Brad Pitts rollfigur lever hela sitt liv baklänges. Han föds gubbe och dör som bäbis. ”Filmen är förlagd till en tid som gör att Benjamin Buttons märkliga livsöde beskriver ett parallellt skeende till Hollywoodfilmens förlopp”, skriver Holmberg.

Fantastiskt. Om jag hade fattat att den kunde tolkas så hade jag nog uppskattat den mer.

En annan filmvetare påpekar, i samma FLM, att det inte kan vara någon slump att så många av dagens filmer – från ”Zodiac” och Jason Bourne-trilogin till ”Män som hatar kvinnor” och ”The social network” – präglas av ett intresse för olika medieteknologier: alfabetet, gamla skrivmaskiner, pappersarkiv, tryckpressar, mobiler, datorer.

Filmerna ser tider passera. Men det är inte enbart analoga kopior och projektorer som förvisas till museum. Långfilmen som form riskerar uppenbarligen att hamna där. Filmfabriken har blivit en konceptfabrik, om man ska tro ivriga producenter. En film förväntas inte stå på egna ben utan ska uppfattas i relation till andra, tillhörande berättelser, i dataspel och på webben. Transmedial lyder det nya budordet.

Utgångspunkten är skapandet av karaktärerna och miljöerna, istället för ett sedvanligt filmmanus. Aktuellt exempel: ”Tron:Legacy” med premiär på fredag. Den beskrivs som ”en ickelinjär historia spridd över flera plattformar” (SvD 10/12).

Det man som recensent således ska bedöma är hur en allsmäktig gud (och hennes stab) lyckats med sitt senaste universum.

Fantastiskt. Jag ber att få överlåta det till någon annan. Om man ska behöva spela rollspel, läsa serieböcker och hålla koll på kampanjsajter för att kunna gå på bio.

Mer läsning

Annons