Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Finn friden i Venedig

/
  • PAUS. I vissa kvarter är turisthetsen mindre och ger tid för en siesta för gondoljärerna.
  • bortom de vanligaste turiststråken. Fridfulla kanaler finns det gott om  i Venedig.

Venedig njuts bäst under disiga höstkvällar. Följ med till de lugna och folkliga kvarteren i Dorsoduro – nära men ändå så fjärran turisthysterin kring Markusplatsen.

Annons

enedig kan vara en fet turistsmocka, som när jag blev inlurad på en restaurang nära Markusplatsen. Inkastaren i klanderfri vit kavaj lockade med gratis serveringsavgift. Menyn erbjöd blaskig burksvampspasta för 24 euro plus en märklig extraavgift på 25 procent. Det är en av de sjukaste blåsningar jag upplevt under tre decenniers resande utomlands.
Men Venedig har också bjudit på många fina minnen från mina fyra besök bland dessa bilfria, drömska labyrintgränder. Dorsoduro ligger några stenkast väster om Dogepalatset. Träbron Ponte dell Accademia leder över till Gallerie dell Accademia, museet som för det venetianska måleriet är vad Uffizierna är för Florens berömda renässansmålare.
– Qui si respira, si vive e si ama! Här kan man andas, leva och älska, säger studenten Raffaele Rossi som ögnar igenom sitt block inför en tentamen i konsthistoria.


Kyrkklockorna ringer i gryningen. Vid vattnet nära kyrkan San Trovaso doftar det hav och mineraler. Det är en myt att kanalerna luktar skit. De luktar visserligen sjö och dy, men inte avlopp.
Måsars skri blandas med tuuut, tuuut från låga lastbåtar som kommer med dagens leveranser av järn, potatis och frukter. Och här finns givetvis gondolerna, som kommer på rad. Regata, som betyder rad av gondoler, är ett venetianskt begrepp som skapades för medeltidens båttävlingar.
Caffe degli Artisti är ett av Dorsoduros skönaste kaféer. Här är det lätt att låta livsandarna ta över kropp och själ och smälta skönheten i patinerade och ornamenterade 1300-talshus, där tvätten hänger i linor över gränderna.


Jag strosar efter en timmes vila vidare mot torget Campo San Barnaba och favoritkvarteren bland hantverks- och maskbutiker där prylarna också tillverkas. Här finns folkliga konditorier att vila benen i med en stärkande Spritz, den röda fräsande brygden på Campari, vitt vin och kolsyrat vatten.
– Du måste prova en färsk croissant, uppmanar bagaren Stefano Costa inifrån ett prång fyllt av förförisk bageridoft.
På piazzan Campo Santa Margherita är det fisk- och grönsaksmarknad på förmiddagarna. Barn leker i den bleka höstsolen som mjukt skiner upp pastelliga fasader och studenter fikar på uteserveringarna. På kvällarna pågår det hetaste av Venedigs i övrigt skrala nattliv här i barerna.
– Kom och spela fotboll med oss, viftar pojkarna Salvatore, Michele och Luciana när jag betraktar deras lek.
Minnen från kvällen den 21 juni 1986 och kvartsfinalen i fotbolls-VM mellan Frankrike och Brasilien väcks till liv. Vi såg den i en bar på detta ljuvliga torg. En fantastiskt spännande match, magisk stämning och högljudda hejarop från salonger och balkonger. Jag längtar tillbaka till detta underbara Venedig. Knappast till restaurangerna runt Markusplatsen, men alltid till Campo Santa Margherita i Dorsoduro.

Andreas Strömberg/TT Spektra

Mer läsning

Annons