Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

15 år efter Tittmyran: ”Det roligaste jag gjort”

/
  • LIKA ENGAGERAD. När Kajsa Svaleryd blev känd som en av förskollärarna från projektet Tittmyran och Björntomten var hon runt 25. I dag fyller hon 40 år. ”Jag håller i en mångfaldsutbildning där jag bara brukar sätta mig och fråga vad de ser, utan att presentera mig. Hittills har de sagt ’en ung kvinna’, men senast var det någon som sa ’en medelålders kvinna’ för första gången.”

Några förskollärare i Trödje fick idén att filma varandra när de klädde på barnen i kapprummet. Resten är svensk genus-historia. Förskolorna Tittmyran och Björntomten blev symboler för synen på hur vi behandlar barn efter kön.
– När någon sa till oss att vi i framtiden skulle få åka runt och föreläsa om det för flera hundra människor tokskrattade vi bara, berättar Kajsa Svaleryd, en av förskollärarna i Trödje.

Annons

Filmerna visade obarmhärtigt hur olika vi pratar med pojkar och flickor. Redan i ettårsåldern märktes skillnaderna. En pojke peppades att krypa medan en flicka uppmuntrades att prata.

Projektet fick ett otroligt genomslag. I dag är det flera hundra förskolor i landet som arbetar aktivt med könsroller enligt Gävlemodellen.

– Det är det roligaste jag har gjort, vi startade något som blev väldigt stort, säger Kajsa och berättar att hon haft besök av en kille som ville intervjua henne om jämställdhet i arbetslivet för ett studentarbete.

– Jag tyckte att han verkade bekant och så visade det sig att han gått på Tittmyran. Den tiden hade präglat hans liv och det gjorde mig så glad.

Svårt att se sin egen del

– Frågar man människor om de tycker att det är ojämställt i världen, så tycker nästan alla det. Frågar man om Sverige är det några som säger nej. Frågar man om deras arbetsplatser är det ännu fler som säger nej och frågar man om deras familjeliv tycker nästan ingen att det är ojämställt. Det är svårt att se sin egen del i en struktur, det blir smärtsamt då, säger Kajsa.

Kajsa gillar ordet ”genusyrsel”.

– Man behöver inte vara så säker på vad som är vad, manligt-kvinnligt, svart-vitt. En prinsessa kan sticka ut och rädda prinsar. Jag kan bli så lycklig av att se på Lilla Sportspegeln, hur de anstränger sig för att inte följa de vanliga mönstren, säger Kajsa.

Nu är hennes jobb att sprida genus-tänket i kommunens olika förvaltningar. Senast var hon på Stadsbiblioteket.

– Om det kommer föräldrar till barnavdelningen är bibliotekariens första fråga alltid hur gammalt barnet är. Sedan frågar de om det är en pojke eller flicka. Nu har de bestämt sig för att stryka den andra frågan, och bara lägga fram böcker som passar åldern. Sen får föräldrarna välja.

Ledande i landet

Kajsa Svaleryd är en av Sveriges ledande föreläsare i ämnet. Under ett år provade hon på livet som konsult.

– Jag startade projekt här och där, men det var inte min grej, jag vill följa med på vägen och se resultat, säger Kajsa.

Lever du som du lär?

– Många som kommer hem till mig blir chockade när de ser att Tages rum är illgrönt och Sagas chockrosa. De tror att jag ska ha någon slags grå, neutrala rum. Men det handlar inte bara om färger och leksaker, utan om makt och villkor; vilken rätt har jag att säga ifrån?

Annons