Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

"Jag tackar livet varje dag"

/
  • KLOKARE MED ÅREN. Företagare, styrkelyftare, trebarnspappa, husbilsägare, Elvisfan – Joe Formgren har många identiteter. Men mest värnar han om sin familj.

Joe Formgren har en arbetsförmedlare att tacka för sin karriär som marknadsförare.

– Han såg till att jag kom in på reklamutbildning på dekoratörslinjen på Borgis, fast jag egentligen inte hade betyg till det. Det blev så rätt!

Annons

Några år senare mötte grafikern och reklamaren Joe sitt öde på en mässa i Gävle: En 10-tums Macintosh-dator.

– Det var kärlek vid första ögonkastet! En automatisk gnuggismaskin! Tänk att slippa sitta och gnugga bokstäver och siffror för hand och vänta tre dar på sättningen från repro i andra änden av stan.

Sedan dess har Joe legat i framkant av datautvecklingen, dragit nytta av internet och designat websidor innan vi andra ens hunnit fatta att det finns. Det första egna reklamföretaget som startades 1989 hade han för övrigt i en lokal i de gamla magasinen som senare blev ökänd som svartklubben ”Piraya”.

– När internet slog igenom, 1996, kunde jag börja bygga nätverk, vilket gjorde det möjligt att starta annonstidningarna Företagsbladet och Gestrike Magasinet lite senare.

Förra året flyttade Joe Formgren med kollegor och anställda in i gamla Tempelriddarhuset i Gävle.

– Jag var här på visning när solen sken in genom alla fönster, och jag föll på fem minuter. När min sambo Ingela kom för att titta var det kväll och det rann smältvatten härute i trappan. Det fanns bara glödlampor i taken och hon förstod mig förstås inte alls, skrattar Joe.

– Nu fungerar det precis som jag tänkte, fortsätter han.

Templet har numera ett modernt kontorslandskap i en av salarna, sällskapsutrymmen med bar och klubbfåtöljer, ”direktörsrum” med balkong mot festvåningen; huset är vackert och galet och funktionellt på samma gång.

Joes livskamrat sedan 27 år, Ingela Gustafson, är också hans kollega sedan många år.

Hur har ni lyckats hålla ihop det?

– Vi kompletterar varandra bra, och värdesätter varandras färdigheter. Vi har gett varandra frihet att till exempel resa och köpa vad vi vill. Men jag tar inte ett beslut utan att fråga henne. Jag är oerhört stolt över Ingela och våra tre barn.

Andra idoler i Joes liv är pappan, den bortgångne konstnären Leif Formgren, Elvis Presley och Arnold Schwarzenegger.

– Pappa var en otroligt stor inspirationskälla. ”Ut och res, förverkliga drömmar, sikta mot stjärnorna så når du trädtopparna”, sa han alltid. Jag lärde mig att sälja och ta folk när jag åkte runt och sålde hans tavlor i 20-årsåldern.

Förutom tecknandet tog Joes karriär som kroppsbyggare och styrkelyftare tog också sin början i pappas spår.

– Farsan tränade och drog med brorsan och mig till gymmet, men vi tyckte att det var urtråkigt. Han brottade alltid ner oss. Jag var glad när jag kunde slå mormor i armbrytning. Men när jag var runt 17 bestämde jag mig för att ta farsan. Det gjorde jag. Med styrketräningen blev det lite ordning i mitt liv också, jag var rätt strulig innan.

Leif Formgren lyckades locka Mr International i kroppsbygge, Joe Nazario, till Ockelbo på uppvisning – som i sin tur tog emot Joe och ett par kompisar i Kalifornien.

– Vi tränade med Lou ”Hulken” Ferigno, Arnold Schwarzenegger och andra storstjärnor i Santa Monica. Det var som att kliva in i en fantasivärld. Den tiden har betytt mycket för mig.

Joe Formgren har upplevt fler tragedier än de flesta. 1997 dog en nära barndomsvän i en trafikolycka, 1998 fick pappa Leif hjärtstillestånd och avled och 2005 förolyckades hans bror och bästa vän Magnus under dykning i Norge. Även två av sambon Ingelas syskon har gått bort det senaste året, i cancer.

– Vi är luttrade kan man säga. Jag tittar mig i spegeln varje dag och tackar livet, säger Joe.

En ivrig entreprenör kan lätt utveckla ett beroende av jobbet. Sina tidigare 80-timmarsveckor har han numera krympt till 60. Han ser till att äta riktig frukost och middag med familjen, och skippar aldrig en ordentlig lunch. Minst två gånger i veckan går han till gymmet för att lyfta skrot.

– Det måste jag helt enkelt göra för att må bra. Det är mitt livselixir.

Ödmjukheten inför livet och insikten om hur komplext det är har kommit med åren.

– Vid 25 kunde man allt, vid 35 tyckte man att man gjort allt, men nu har man förstått att man har ett livslångt lärande.

Vad lär du dig just nu?

– Att bli bättre på att få andra att växa. Och kanske bli ännu lite gulligare och snällare... Jag har lite svårt att fortsätta vara Mr Nice Guy när jag blir stressad.

Annons