Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Flydde från en stressig huvudstad för lugna Tierp

/
  • På taket. Cecilia Flood och Richard Anglehed har kärlek och skorstenar ihop.Hela familjen. Cecila Flood, Richard Anglehed och Sascha framför huset som Cecilia och hennes pappa började bygga redan då Cecilia gick i gymnasiet och bodde i Märsta, och som paret byggde ut när de flyttade ihop.

Redan under gymnasiet började Cecilia Flood och hennes pappa bygga huset i Fastebo, där Cecilia skulle skapa sig ett liv, ett arbetsliv som sotare och finna lugnet.

Annons

Då bodde hon i Märsta, och när huset i Tierp stod klart för tre och ett halvt år sen lämnade hon betongens stress för huset i skogens lugn. Några år tidigare hade Richard Anglehed av samma skäl lämnat Stockholm för Tierp.

Men först sedan hans stress övergått i utbrändhet. Sedan de träffades hos Tierps sotningsdistrikt, då sotaren Richard blev Cecilias handledare, har de varit ett par. – Jag var sotare från början, med började jobba med fastighetsskötsel och bilbärgning och brände ut mig.

– Men jag förstod inte själv att jag mådde dåligt. Det var mina föräldrar som ordnade ett lugnare jobb åt mig som sotare i Tierp, berättar Richard.

Inte kunde han ana att han där skulle träffa Cecilia, i dag 24 år, och att han skulle bli hennes handledare och kärlek. I dag är de förlovade, har balans på arbets- och privatliv, har byggt ut Cecilias hus i Fastebo och bytt Tierps sotningsdistrikt mot skorstensfejarna i Sandviken.

– Visserligen har vi längre till jobbet nu, 15 mil tur och retur per dag, men vi tjänar bättre.

På husets baksida har de sina försäkringar mot krav och stress. Cecilia sin mc och Richard alla sina bilar.

Cecilia älskar att åka motorcykel, och Richard att meka. När han hade som mest med bilar hade han en sex sju–stycken.

Också hemmet är ett slags motkraft, o-m stressen skulle sätta in igen.

– Det finns alltid något att göra på ett hus, säger Richard, som föredrar att ha för händer framför att vara sysslolös.

– Men jag har lärt mig var gränsen går i dag. Då jag var utbränd var det bara omgivningen som såg att något var fel.

Också kärleken som Richard och Cecilia funnit i varandra ger det slags jordmån de säger att de behöver för att må bra i en tvåsamhet och i livet. Med humor, lugn och gemensamma projekt, kommer man långt. De har roligt jämt.

Och apropå humor:

– Det var ganska kul när vi hörde att det gick ett rykte om att två bögar hade träffats på sotningsväsendet, säger Richard.

– Att tjejer kan utbilda sig till sotare tänkte man tydligen inte på, flikar Cecilia in.

Vi sitter på terrassen mot byvägen och skogen. Cecilia har bakat muffins och sockerkaka med vaniljkräm mellan våningar, och dukat för både kaffe och saft.

Samtalet söker sig bakåt i tiden och jag får veta att Cecilia har delar av sin släkt på pappas sida i Tierpstrakten, och att Richards föräldrar också lämnat Stockholm och flyttat hit. Första spadtaget mot den framtid Cecilia önskade sig i Tierp tog hon och pappa Hasse 2002.

– Då göt vi grunden tillsammans.

Sex år senare var huset klart och Cecilia kunde flytta in; samtidigt fick hon praktikplats hos skostensfejarna i Tierp.

Efter nån månad var de kära, och lite senare sambor eftersom Cecilia flyttade in hos Richard för att få närmare till jobbet. Och till Richard.

Det de fastnade för hos varandra var lättheten att umgås.

– Jag var första kvinnliga sotaren i Tierp, så arbetsplatsen var gjord för män.

– Första tiden duschade jag ensam, men sen duschade vi samtidigt allihop. Så visste jag från början vad det var jag fick, säger Cecilia och tittar klurigt på Richard.

– Vi är ihop jämt – utom när jag vill bada i sjön och åka mc, säger Cecilia som numera har svårt att odla egna intressen.

– Det känns faktiskt lite konstigt att göra saker själv nu.

I dag är deras trygghet så stor att inte ens den kommande EU-förändringen av sotningsreglerna hotar.

– Vi är inte bekymrade för vår egen skull, men samhället kommer att förlora på att avskaffa monopolet på sotningstjänster, menar Richard.

– I Tyskland har konsekvenserna blivit en ökning av skorstensbränder eftersom folk har en tendens att skjuta sotning och sånt framför sig.

För Cecilia och Richard, och kollegorna runtom i landet, innebär förändringen färre jobbtillfällen.

– Men vi är inte oroliga. Det finns alltid jobb av något slag, och ingen av oss är rädd för att ta i. Men vi hoppas förstås att framtiden inte ska innebära att vi måste lämna Fastebo, säger de.

Mer läsning

Annons