Annons
Vidare till arbetarbladet.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Följ med till värmen

Den amerikanska forskaren Marina Singh kliver ut ur planet som landat på en brasiliansk flygplats. I samma ögonblick lyfter varenda insekt i Amazonas huvudet från bladet de tuggar på och vänder antennerna i riktning mot henne.

Det känns åtminstone så. Som om hon vore ett upplagt buffébord med småplock.

Marina svettas. Och ångrar för en sekund att hon slängde malariatabletterna i papperskorgen före avresan. Men de gav sådana fruktansvärda mardrömmar.

Nu tvingas hon istället konfrontera en mardrömslik verklighet. Forskarkollegan Anders har dött inne i regnskogen. Marina Singh är utsänd för att undersöka hur.

Det kan låta som en utnött thrillerintrig. Men romanen ”I undrens tid” av Ann Patchett visar sig vara förtrollande litteratur, under en mysteriekostym lika spektakulär som det pompösa operahuset i Manaus (känt inte minst från Werner Herzogs film ”Fitzcarraldo”), en absurd gräddbakelse mitt i en fattig stad i djupet av Brasilien.

Just till Manaus anländer alltså Marina Singh och inleder en tröstlös väntan.

Något är skumt inte enbart med Anders plötsliga död. Det forskningsprojekt som pågår omgärdas av sådant hemlighetsmakeri att ingen vet dess exakta plats, inte ens cheferna på finansierande medicinföretaget Vogel. Den egensinniga projektledaren doktor Swenson dyker bara upp ur djungeln när det passar henne. Och vägrar använda mobiltelefon.

Vogel har hittills sett mellan fingrarna. Eftersom det preparat man utvecklar är en revolution. Framförallt för västvärldens välbärgade medelklass, ska tilläggas. Fertilitetens gåta kan för evigt vara löst. Vid en biflod någonstans lever ett indianfolk vars kvinnor ännu som 70-åringar har kvar förmågan att bli med barn.

Marina Singh lyckas slutligen ta sig fram till det okända indianfolkets by som kan sägas föreställa både mörkrets hjärta och ett paradis.

Hon finner ro i att bära samma bylsiga klänningar (alltid plats för gravidmage) som indiankvinnorna och låta dem varje morgon fläta hennes långa hår. Men tvingas också göra bruk av sina för länge sedan avlagda kunskaper om kejsarsnitt.

Marina är 42 år, ogift, barnlös och plågad av ett trauma som en gång fick henne att avbryta sin utbildning till förlossningsläkare – för övrigt ledd av samma karismatiska doktor Swenson.

”Undrens tid” handlar om vem man är och var man hör hemma, om att tränga djupare i sig själv och konfrontera sina begravda rädslor. Men i ett vidare perspektiv också om den rika världens karaktär. Inga, exempelvis medicinska, ”framsteg” görs utan offer och cyniska val.

Vid några tillfällen får det mig att associera till Margaret Atwoods ”Tjänarinnans berättelse” och Kazuo Ishiguros ”Never let me go” där etiska frågor står i fokus. Fast i ”I undrens tid” utgör de snarare fond.

Romanen för begrepp som ”ursprungligt”, ”exotiskt” och ”civiliserat” upp till ytan, som stinkande bubblor ur Amazonflodens dyiga vatten.

Ann Pachetts berättelse omsluter läsaren med en febrig, fuktig spänning. Du tror att du slukar ”I undrens tid”. När den i själva verket är en köttätande växt som löser upp ditt motstånd och slukar dig.