Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Folkligt, alltså

Förra helgen avgjordes "Körslaget" i TV 4 och Bollnäskören under ledning av Hanna Hedlund tog hem alltihop.

Annons

I morgon börjar Melodifestivalen, och i startfältet i Göteborg finns till exempel Nina Söderquist (som har en lös koppling till Sandviken, eftersom hon bodde där under en kort period), Marie Serneholt och Scotts.

Och då är det lätt hänt att man börjar tänka på det här med folklighet. För nog måste tv-program som samlar hundratusentals, ja rentav miljontals, tittare framför tv-apparaterna nästan betraktas som själva definitionen av folklighet. Landet kanske inte stannar (så som det gjorde när Stenmark åkte, när Ingo slogs och när Neil och grabbarna landade på månen). Men det är inte långt ifrån.

Folkligt, alltså.

Aftonbladets krönikör Markus Larsson skrev för några månader sen om folklighet. Han skrev om Robert Wells.

Och när jag ser Bollnäskörens lila, glansiga träskor och konkurrerande Uddevalla-körens grönglittriga små korsetter kommer jag att tänka på den där krönikan (som jag naturligtvis inte hittar när jag nu vill läsa om den). Jag kommer att tänka på det här med folklighet.

Som tvärtemot vad man egentligen tänker sig ofta handlar om saker som är utomordentlgt spektakulära.

Om jag minns det hela rätt så satt larsson coh kollade på en dvd med Rhapsody in rock, Robert Wells egen uppfinning och framgångsmaskin, och slog av att hela grejen är fullständigt urflippad. Det görs galen grej på galen grej på scenen, det glittrar och blixtrar och folk flyger och far och och mitt i alltihop sitter Wells och spelar boogie på sitt piano.

Och det är nåt av det folkligaste som finns.

Samma sak med "Körslaget" tänker jag. Och med Melodifestivalen. Folkligt är inte stylish, nordiskt ljust och avskalat och smart. Folkligt är riktgt jäkla knäppt och härligt. Som skönt porr-dressade körmedlemmar som i vanliga fall jobbar som socialpedagoger och frisörer hemma på lilla orten och nu fått chansen att riktigt glamma på och blomma ut i alla fantasier man haft om att stå på scenen och sjunga bäst och vara snyggast och sexigast i världen.

Folkligt är svulstiga Melodifestivals-scener och en glittrig programledar-Petra Mede (hon har på förhand lovat en massa glamour i alla fall) och konstiga kreationer på de deltagande artisterna och låtar som låter som förr.

Man kan hata det. Och man kan fullkomligt älska det.

Och gör man det senare så har man haft några högtidsstunder med körslag och har ett helt gäng högtidsstunder framför sig med Melodifestivalen. Och förmodligen lite roligare än dem som väljer att hata.

Vi missade att hålla kollen på "Körslaget" här på sidorna, dumt nog.

Melodifestivalen hålle vi däremot örnkoll på. Här men framförallt på specialsajten med ungefär allt om årets och tidigare års festivaler. Den hittar du på arbetarbladet.se.

Folkligt är grejen.

Veckans märkligaste pressmeddelande:

Hur ser européernas toalettvanor ut? Tork bjuder in till ett seminarium med punkter som till exempel "Toaletten speglar din verksamhet".

Nej jag hittar inte på, det ghär är alldeles på riktgt. Nästa tisdag i Stockholm händer detta.

Mer läsning

Annons