Annons
Vidare till arbetarbladet.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Folkteatern ger föreställning på soptipp

Arbetarbladet Kultur provgick vägen för Folkteaterns kommande föreställning som är en vandring genom vild natur vid gamla Avans soptipp.

Grönskan omsluter oss. Häggen doftar bedövande, myggen surrar.

Vi befinner oss i den sal där Folkteatern Gävleborg ska ha sin nästa premiär. Utomhus. På före detta Avans soptipp.

Här kommer föreställningen ”Ett sjunkande skepp/ ett växande slott” att ges.

Den handlar om klimatkrisen.

”Det ska inte vara så himla lätt. Naturen gör motstånd. Det ska den göra”, säger en av Folkteaterns medarbetare när jag oroar mig för regn och myggstick.

50 personer åt gången får åka Teaterbuss till Avan och träda in genom den träportal som ska snickras. In till bortglömda gläntor, i utkanten av Gävle, där växtligheten blivit en djungel. Som en annan värld i vilken naturen återtagit makten.

Valet är spelplats är mycket medvetet. Det hade inte fungerat med prydliga parken Boulognern. Avan är vilt. Men det är också en plats som bär på civilisationens historiska lager. Här vilar en halvt övervuxen stad, rester från saneringen av Gävle, och gifterna från den gamla soptippen gömmer sig i marken.

Här, just här, passar det sig att tala allvar om framtiden och klimatet, menar Folkteatern. Hur kan balansen återställas? Kommer vi om 30 år att ha kollektiva odlingar istället för köpgallerior mitt i städerna?

Den diskuterande föreställningen ska ges medan publiken vandrar genom Avans kuperade terräng, bortom golfbanan. Nära men ändå fjärran från dess friserade mattor.

Rejäla skor och praktiska kläder krävs. Scener spelas upp under träden. Man pausar för att möta mystiska figurer. Som en galen forskare i sin vita rock, gestaltad av Martin Pareto.

Det hela kan ta några timmar. Men exakt hur länge är svårberäknat. Därför genomfördes i onsdags 18 maj en ”testvandring” för att klocka promenaden. Deltagarna återvände omtumlade av den oväntade naturupplevelsen (va, växer det verkligen bambu här!?), och fyllda av förväntningar; ”det här måste jag absolut se”, utbrister någon spontant.

Bänkar kommer att finnas uppställda, trätrappor har byggts för att underlätta passager och eventuella fågelskådare ska visas respekt.

En trädgunga skymtar mellan löven, musik hörs längs vägen. Även föreställningens ljudkonst – av Viktor Zeidner – skulle nämligen testas.

”Ett sjunkande skepp/ett växande slott” blir nog ingen alldeles vanlig sommarteater. Den kallas en teaterhändelse som redan startat och kommer att fortsätta. Under våren har genomförts en serie tema-samtal, så kallade budkavlekvällar där olika röster om framtiden och det hotade klimatet har samlats in.

Allt under ledning av Folkteaterns skådespelare Martin Pareto, en sorts maestro och initiativtagare.

En sista budkavlekväll återstår och hålls nästa vecka 25 maj på temat stad och land.

Det betyder att det ännu inte finns ett helt färdigskrivet manus!

Men repetitionerna har inletts. Förutom Martin Pareto medverkar bland andra Cecilia Wernesten, Björn Johansson, Anna Pareto och Arabella Lyons.

Folkteatern Gävleborg ser ”Ett sjunkande skepp/ett växande slott” som sitt bidrag till samtalet om klimatkrisen. Tanken är att en så komplex fråga kräver ett kollektivt grepp.

Föreställningen ges vid ett tiotal tillfällen under sommaren. Urpremiär 10 juni.