Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Folkteaternpremiär: Känslosamt men småttigt

Folkteatern har haft Gävlepremiär på sin nya föreställning ”Att komma till ön med skatten är inget äventyr”. Den innehåller ett otroligt fint material, nämligen barns egna texter om att vara på flykt från krig. Frågan är: hur handskas de vuxna med saken?

Annons

Martin Pareto, Furat Jari, Görgen Antonsson och Ingvar Mikander framför barns texter i

Flyktingen bär sitt hemland med sig. ”Jag lade mitt land i en väska”, skriver ett barn. Ett annat barn föreställer sig att kriget är ett monster som äter blommor och vaser och flickor och pojkar. Ett tredje barn drömmer om att det ska regna godis istället för bomber ur raketerna.

De krigsmärkta barnens berättelser blir till sagolik dikt i en liten koncentrerad Folkteaternföreställning som just nu spelas på turné.

På lördagens gavs den för första gången i Gävle. I Folkteaterns egna lokaler, i ett trångt rum där scenen är avskalad och skådespelarna helt nära. Martin Pareto och Furat Jari deklamerar, på både svenska och arabiska, ur texter som tillkommit i ett skrivarprojekt. Det är känslosamt också för de medverkande; de är människor här, inte roller.

På väggen bakom dem syns omväxlande texter och bilder. Havet går i hotfulla grå vågor i en skakig projektion.

Integrerat i föreställningen är också musik, gitarrplock och stråkar. Ibland som lågmäld bakgrund, ibland i fokus. Då blir föreställningen som starkast. Musiken har sitt eget uttryck – där skönheten kan brytas av ett enstaka skärande stråkdrag och versrader ackompanjeras av en vemodig melodi. Det når mig. På ett sätt som föreställningen som helhet inte riktigt lyckas med.

Men den avser ju inte heller att vara gestaltande – utan ett frambärande av ord som i sig uttrycker rädsla, smärta, längtan, förhoppningar. Det är rörande men egentligen förkrossande att höra hur barnen försöker blidka kriget, hur de erbjuder sig att bli vän med kriget om det bara slutar kriga.

Dessa texter förtjänar att nå ut. ”Att komma till ön med skatten är inget äventyr” är ett allvarligt, ambitiöst försök. Många olika barnröster har på ett effektivt sätt vävts ihop till en komposition som är en känslomässig resa. I någon mening från förtvivlan till hopp. Framförandet är innerligt.

Men jag kan inte låta bli att undra över om formen blev rätt. Kanske hade ett mirakel åstadkommits om Antonsson och Pareto istället fått tonsätta och tolka det fantastiska materialet i ett helt och hållet musikaliskt verk. Om man fått tänka stort istället för smått. Det är ju viktigt det här. Det ska inte kännas som en delikatessmakbit.

”Att komma till ön med skatten är inget äventyr” är trots sin långa titel mycket kort. Efter blott 20 minuter infaller en överraskande paus. Som om publiken behövde vila från all sinnesrörelse. Men tvärtom behöver nog föreställningen hållas ihop för att inte falla sönder.

Fakta: "Att komma till ön med skatten är inget äventyr", föreställning av Folkteatern Gävleborg. Regi: Kajsa Isakson. Dramatisering: Kajsa Isakson, Erik Uddenberg. Med: Martin Pareto, Furat Jari, Görgen Antonsson, Ingvar Mikander. Text: Barn som alla får sina namn i det fina programbladet. Scen: Folkteatern, Gävle 4/3 2017.

Annons