Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

För bra för Kanal 9

Höstens hittills bästa nya program har lite oväntat varit ”Sjön suger” på Kanal 9. Ett program med Johan Ulveson och Lennart Jähkel verkade inte lovande om man, som jag, tyckte att ”c/o Segemyhr” var ungefär lika roligt som både pest och kolera.

Annons

Kombinationen av matlagning, kändisgäster, lite musik och diverse muntert munhuggande i skärgården fungerar däremot riktigt bra.

Det är egentligen konstigt att det fungerar så bra med tanke på att blandningen av olika genrer gör att man aldrig fördjupar sig i någon av dem. Ulveson och Jähkel är väl knappast några mästerkockar men det hör liksom till, och maten har hittills varit av det enklare slaget. Samtalen med gästerna är inga intervjuer, utan snarare vanligt prat medan maten tillagas och äts. Ytligt, tycker kanske somliga – uppfriskande opretentiöst, tycker jag.

Det allra bästa är dock humorn. Jag vet inte hur mycket av det som är spelat, men det mesta känns som om det kommer helt naturligt. Ulveson och Jähkel blir ett slags klassiskt omaka par som trängs i en liten båt i skärgården. Särskilt Johan Ulveson får briljera med vad som tycks vara en nästan outsinlig ström av sarkastiska/ironiska kommentarer. All eventuell politisk korrekthet får ursäkta, men att jämföra en misslyckad ostbricka med ”Berlin efter kriget” var fruktansvärt roligt.

”Sjön suger” är faktiskt mer underhållande än det mesta annat i humorväg som görs nu för tiden. Stämningen känns genuint avspänd, vilket jag uppskattar mer än hysteriskt uppskruvade roligheter. Det visar även att det inte bara är i de stora kanalerna som det visas bra program.

När jag såg ”Sjön suger” var min första reaktion något i stil med att: ”Det här programmet är ju för bra för att visas på Kanal 9.” De nyare nischkanalerna har väl i mitt tycke haft svårt att fylla tablåerna med mycket annat än gammal skåpmat, men ”Sjön suger” är ett program som borde kunna bli en succé.

Ett program som däremot inte bör nämnas i samma andetag som ordet succé (om inte orden ”aldrig någonsin på något sätt eller vis” råkar nämnas samtidigt) är ”Oskyldigt dömd”. Jo, jag sa visst att jag inte skulle gnälla mer på det i min förra krönika, men...

Jag tvingades att ofriviligt se ännu ett avsnitt, och bristerna i manuset och det slarviga hantverket märktes nu än tydligare: bilder som motsäger det som nyss sagts, rollfigurer som blandas ihop, uselt mixad dialog och billig rekvisita.

Åsikter om en series innehåll är i grunden subjektiva, men det här är en billig, ofärdig produkt som TV4 försöker pracka på sina tittare. Det minsta man kan begära är att någon hade tagit sig tid att åtminstone titta igenom ett avsnitt innan det sändes. Fast det har man förmodligen också gjort. Skämmes, ta mig fan.

Okej, nu ska jag aldrig ta upp ”Oskyldigt dömd” igen. Jag lovar.

Mer läsning

Annons