Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

För vem vill ligga med sin son?

Annons

För ett tag sen läste jag om en svensk studie som startade 1950 där man ställt följande fråga till barn och ungdomar: Vem är det som bestämmer hemma? På den tiden svarade de allra flesta: Det gör mamma och pappa. När man i samma studie ställde frågan i slutet av 90-talet fick man för första gången fler svar som löd: Det gör mamma. I jämställdhetens namn kunde jag inte låta bli att undra hur det kan ha blivit så? I dag är ju svenska män mer närvarande med sina barn än någonsin tidigare. Men studier visar alltså ändå att det för det mesta är kvinnan som ensam bestämmer vem som ska vara hemma med barnet, och hur mycket. I vår moderna syn på familjen har alltså bara mamma det verkliga inflytandet, trots att vi har både pappadagar och tillfällig föräldrapenning. Mamma är en biologisk maktfaktor – pappa är en social konstruktion. Hur kunde det bli så? När blev mannen familjens äldsta barn?

I ljuset av denna frågeställning landar också sommarplågan ”Om sanningen ska fram” hos mig. Plötsligt förstår jag hur det ligger till. Om sanningen nu verkligen ska fram, så verkar det ju som om på samma sätt som mannen förväntas vara den som tar initiativ och styr när man möts på krogen, så ska kvinnan fullkomligt ta över när det är dags att etablera parrelationen.

Låtens innebörd blir alltså ännu mer krass än vad det vid första intrycket och på det där myspysärliga och vardagsromantiska sättet verkar vara frågan om. Det är med andra ord inte alls så att Amarillo försöker visa på en stereotyp och dammig syn på mannen, typ killar är bara ute efter en sak – utan det handlar snarare om vad kvinnor tror att de själva vill ha vs det de kräver. Och svaret på det är en alfaman i sängen som aldrig bråkar.

Man kan helt enkelt bara pröva några textrader utifrån ovanstående inledande tes, så är det ju väldigt mycket som klarnar: om jag inte är så macho, men försvarar dig ändå?, om du tror att jag är farlig, kanske tänder du på det? – och sist men inte minst väcker modern i ditt hjärta, leker mamma och pappa. Helt plötsligt känns det inte lika spännande och sexigt att i sommarnattens jakt efter tvåsamheten få skriksjunga vill du ligga med mig då? på dansgolvet längre.

Politiskt ältar man frågan är om det är mannen som inte vill vara mer aktiv i sina relationer, eller om kvinnan helt enkelt inte släpper in och tillåter. Mannen verkar ha gått vilse, och måste nu förlita sig på strategier i stället för den roll som alltid varit honom självklart given. Oavsett hur det ser ut kan man konstatera att om man vill försöka leva jämställt, så får båda parter anstränga sig. Och det kan faktiskt löna sig att göra det. Studier visar att jämställda par skiljer sig mer sällan och har ett bättre sexliv. Vilket kanske inte är så konstigt, för vem vill ligga med sin son?

Emelie Lundin

Bäst just nu:

l När Sara Isaksson sjunger Olle Ljungströms ”Som man bäddar får man ligga”-låt.

Sämst just nu:

l Eric Amarillos ligga-låt ”Om sanningen ska fram”. Sommaren har ju knappt börjat, hur ska vi orka?

Mer läsning

Annons