Annons
Vidare till arbetarbladet.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Förkrympt version av Ringen

Tillbaka i Peter Jacksons Tolkien-värld och halva nöjet är igenkänning. Fylkes böljande gröna kullar, åh! Galadriel, åh! Ruskiga orcher, hu! Och den goda Bilbo, nåja… ingen drömkille precis. Men åtminstone en oförstörd ung hobbitherre, i en fantastisk vinröd manchesterrock i det här äventyret.

Ung, dock redan bekväm av sig. Trollkarlen Gandalf får köra med tricks för att få Bilbo med på färden. Ett förlorat dvärgkungadöme ska återupprättas. Åt tolv skäggiga, rapande, mullrande små vildingar anförda av den stolta Thorin, gestaltad med lätt vikingalook och som väl axlar snygg-Aragorns roll. Och dessutom har lite bättre bordsskick än sina fränder.

Så bär det iväg. Genom trolska skogar och över dimmiga berg. För möten med stendumma troll, utsökta alver och hej, en vätte-konung som bär något misstänkt likt luciakrona – undrar om Jackson hade koll på det. I alla fall passande just i dagarna.

Hämndorchen Azog lurar här och där längs vägen. Våldsamma slag avlöser varandra vilket i princip utgör handlingen. Men det handlar ju också om att få visa upp mer av Tolkiens perfekt kartlagda miljöer och folk. Och låta Andy Serkis upprepa sitt populära glansnummer som Gollum.

Dvärgsällskapet är av det muntra slaget. En pårökt miljömupp till magiker passerar förbi. Jag vet inte hur mycket buskis som äkta Ringennördar tål, men mig piggar det upp. Gäller också ljuv körsång av brummande dvärgbasar.

Men alltför många partier är sega, den instängda inledningsfesten i Bilbos håla exempelvis. Ett grundläggande problem är själva scoututflyktsstrukturen och bristen på andra konflikter än Mjukisbilbos konflikträdsla. ”Hobbit” gäller mest att ta sig från a till b. Detta äventyr med småfolk får nog sägas vara ödesbestämt att bli en förkrympt version av Ringensuccén.

Så. Den omtalade 3D-HFR-tekniken (high frame rate för dubbel bildfrekvens). Enligt vissa en sjösjukeupplevelse. Andra menar att det kristallklara fotot snarast förtar mystiken. Knivskarpt och finfin 3D, men inget uppseendeväckande, tyckte jag.

Den korta originalromanen om Bilbo har broderats med utvikningar och ska räcka till ytterligare två filmer. Hobbitar är en säkrare investering än det mesta numera och Sagan om ringen ett superstarkt varumärke. Publiken vet vad den köper. Tillträde till en fantasypark full av märkliga varelser av endast manligt kön, och med huvudregeln att någon kommer att säga: ”en mörk makt dväljs där”.