Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Försiktig start lik festen -96

Annons

Cityfesten första dag. Stånd som ringlade fram över gator och torg, ån och trottoarer. Doft av mat och langos. Remmar och våfflor. Läder och rökelse.

Folk strosade. Kände med glada tillrop igen nån-från-förr och sammanfattade snabbt tiden mellan då och nu.

Vred och vände på tingestar som lockat till spel och stånd.

Köade godmodigt på att få sin lunch i form av fish ´n chips, nåt festligt som langos, nåt asiatiskt eller en helsvensk strömmingsburgare.

Solen sken lite försiktigt. Till och med regndropparna var försiktiga. Över huvud taget andades Cityfesten försiktighet i går. Nåt som lockade barnfamiljer och äldre, med eller utan ledsagare, för över allt, på festens alla festgator, promenerade och rullade Gävles yngsta och äldsta.

Nåt som förvånade fotograf Henric, som genast tog till sig min förklaring. Att dagtid är enda tiden på dygnet man kan känna igen sitt Gävle, känna sig trygg, känna atmosfären, känna smaken av maten och fikat. Det är också då man orienterar sig, för att hitta hem när dagen övergått i natt, fest till fylla och onsdagen till natten mellan lördag och söndag.

Faktiskt påminde gårdagen om Gävles allra första cityfest. Den för tolv år sen. Den då alla åldrar och alla nationaliteter flanerade sida vid sida. Eller gick omslingrade. Då vi språkade. Tillbringade lunchtimmen på matstråket mellan Nygatan och Drottninggatan och på Drottninggatan, där Gävles nysvenskar serverade gudomliga smakportioner från sina hemländer för nån tia eller tjuga.

Fyra dofter dominerade city i går. En fransk tung vitlöksdoft vid gudinnan. En brittisk frityrdoft av fish ´n chips. En belgisk söt doft från ståndet med belgiska våfflor. Och förstås Gävlefiskarnas strömmingsburgare vid biblioteket.

Men det är skillnad på ursprungsdofter frammanade av hemlängtan och stolta mattraditioner, och syntetiska dofter av halvfabrikat.

Den ena sorten hör hemma i en stad som vill bli kulturhuvudstad.

Den andra i en stad som vilken som helst.

Undrade som jag gick där och spanade om nåt att skriva om, om Cityfesten faller utanför eller håller sig inom ramen för Gävles i alla fall rikskända kulturella allemansrätt.

”Allemansrätten” klarar arrangörerna med råge under Cityfesten. Alla har tillgång till city, vattenlinjen, citys grönska och festen, som därtill är landets största gratisfest.

Men varför får den kulturella allemansrätten stå tillbaka för den kommersiella?

Mer läsning

Annons