Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Försvar mot vad?

/
  • VILKET FÖRSVAR? Efter kriget i Georgien återuppstod det ryska hotet mot Sverige och på fredag lägger ÖB fram sina tankar om det framtida försvaret. Kräver det mer pengar eller större besparingar?

Under några år och under olika regeringar har det sparats på försvaret. När det fattats pengar på annat håll har, i teorin, någon eller några miljarder lyfts över från regement och kaserner till områden där pengarna gör bättre nytta.

Annons

Anslaget till försvaret har därför reducerats från sådär 40 miljarder till knappt 40 miljarder.

Några 100 miljoner på marginalen är vad politikerna har fått ihop sedan lokala intressen, riksdagens försvarsvänner, upprustare och militära utlandsäventyr har tagit för sig och fått sitt.

Försvaret kräver ungefär 40 miljarder för att gå runt, men mer om vi, och Carl Bildt, skall vara med och glänsa med USA på de afghanska slagfälten.

Där borta är Sverige i krig, men i riksdagen skrivs det som en fredsbevarande uppgift, kanske en fråga om vacker internationell solidaritet. Och det kostar pengar.

I Sälen, på hemmafronten, ställde sig Jan Björklund upp och förklarade att vår beredskap är dålig. Kriget i Georgien, en intern postsovjetisk konflikt, hade fått den gamle krigaren att se med nygamla ögon på Moskva. Där finns nu, igen, ett latent hot mot Sverige.

Det kan handla om gas och olja, men också om Putin. Han blickar västerut och finner Sverige granne med Nato. Så resonerar Björklund och hela hans marginaliserade folkparti; Sverige tillhör väst och bör därför rusta upp och gå med i Nato. Ett gammalt liberalt krav.

Sten Tolgfors, som satts att rusta ner försvaret, värjer sig men ser gärna att några miljarder dras bort från ÖB och hans stab av misslyckade ekonomer och finansmän. Officerare på staben kan inte räkna, det vet alla som ställt sig frågan: Vart tar pengarna vägen?

På fredag skall ÖB lägga förslag om försvarets framtida inriktning. Det enda säkra är att det krävs besparingar, eller höjda anslag. Pengarna, det är fortfarande nästan 40 miljarder, räcker inte. Så ÖB kan tänka sig att lägga ner, dra in och specialisera. En yrkesarmé i stället för den yrkesarmé vi i praktiken redan har. Förband som räddades av kriget i Georgien kan nu läggas ner igen, trots Björklunds varningar. Armén kan reduceras med en tredjedel, antalet flygplan och stridsvagnar måste ses över.

Sten Tolgfors, som totalt saknar stöd från sina egna, i departementet, på fältet och från de äldre moderaterna, får ta ansvaret för att försvarsfrågan snabbt förvandlats till ett politiskt jippo där gamla, men pånyttfödda kalla-krigare, nedrustare, försvarsanalytiker, fredsforskare och partier deltar med febrig iver; alla vet bäst.

Två huvudlinjer ritas upp: Moskva är ett hot, eller inte.

Och: Skall vi rusta upp för att ha kapacitet att stå emot Putins ryska imperialism, eller skall vi rusta ner för att världen blivit säkrare och EU flyger in trupper om Putin anfaller?

Rysskräcken är Björklunds bästa vapen, men hur skall vi andra ställa oss till hot, möjliga konflikter, internationella åtaganden och de nästan 40 miljarder som slussas in i krigsmakten, varje år?

Mona Sahlin fällde i går en de klokaste kommentarerna hittills: ”Det är inte rimligt att bygga på internationella åtaganden innan man bestämt hur de svenska ska se ut”.

Mer läsning

Annons