Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Bröderna Jawo återförenade i Gefle IF

Det finns tio stycken av dom.
Två spelar numera allsvenskt i Gefle IF.
Syskonen Jawo från Täby strax norr om Stockholm är många och nästan hela familjen är engagerad i brödernas fotbollskarriär.
– Farsan och några av syskonen är med och kollar på våra matcher, säger Omar Jawo.

Annons

Vid 28-års ålder får nu Omar Jawo äntligen chansen i högsta serien – och det tillsammans med lillebror Amadou. Men att stå inför sin första allsvenska säsong kan ha sina avigsidor. Omar missade nämligen sin förstfödda dotters födelse i februari.

– Det hände när vi var på Cypern på träningsläger. Hon föddes dagen innan vi skulle åka hem...

– Två veckor för tidigt var det, flikar Amadou in.

– Inte klokt egentligen att man missade det, men vad skulle jag göra? Jag var ju som sagt på Cypern när min sambo Mirjam ringde och sa att det var dags.

Omar Jawo skrattar lite åt minnet och förklarar att han är en stolt far samtidigt som Amadou menar att alla spelare i GIF som har barn, och det är ganska många det, är de som är mest barnsliga av alla.

– Man kan inte fatta att dom är farsor som dom håller på, säger Amadou.

– Kanske beror det på att vi håller på och leker med våra ungar så mycket, funderar Omar.

Amadou, som slog igenom förra säsongen, är förstås glad att ha sin brorsa som lagkompis. Så har det inte varit på många år.

– Vi spelade ihop i Vallentuna något år, men sedan gick Omar till Assyriska och sedan Väsby och jag så småningom till Gefle.

Men att det var forwarden Amadou som fixade mittbacken Omar till GIF stämmer inte riktigt.

– Nej, jag ville inte lägga mig i det för mycket. Pelle (Olsson) frågade något kort bara om hans spelstil och jag visste ju att han (Pelle) skulle åka ned och kolla på brorsan i Väsby. Men mer än så var det faktiskt inte.

Familjen Jawo lämnade Gambia 1989. Eftersom pappa Backote fick jobb på ett hotell i Stockholm tog han hela familjen med sig till Sverige. Amadou Jawo var fem år och minns inte så mycket av flytten, men storebror Omar kommer ihåg.

– Vi var fem syskon då och jag hade gått i skolan någon månad i Gambia när vi kom till Sverige, berättar han.

Självklart blev tillvaron fullständigt förändrad. Men flytten från fattiga Gambia till Sverige gick bra och syskonskaran växte och till slut var dom tio stycken. Och det är en ganska rolig situation med många skratt när brorsorna ska försöka gå igenom alla tio.

– Vi är fem av varje, berättar Omar som är i mitten av skaran.

Och det finns en brorsa till som spelar fotboll. Modou Jawo är målvakt i moderklubben IK Frej och alla tio har spelat fotboll någon gång under uppväxten. Så när syskonen var små kunde dom bilda ett eget lag när det delades upp och spelades fotboll hemma i Täby.

Största supportern är pappa Backote som packar in så många som får plats i bilen och åker upp till Gävle så fort det är match.

Hemma pratar de både sitt gambiska språk Wolof och svenska med föräldrarna, men när syskonen träffas är det bara svenska som gäller.

– Jag kan inte mitt hemspråk så bra, menar Amadou som faktiskt inte besökt hemlandet någon gång sedan flytten för 20 år sedan.

– Nej, det har liksom aldrig blivit av.

– Men vi har en del släkt kvar där nere och jag har varit där några gånger, senast 2006, säger Omar.

– Det är perfekt. GIF är en bra klubb att komma till, säger båda men de erkänner att sympatier finns för varsin Stockholmsklubb.

– Jag har ju alltid hållit på AIK, säger Omar.

– Och jag Djurgården, avslöjar Amadou.

Och det har varit nära att båda hamnat i respektive förening. Amadou provtränade som bekant med Blåränderna innan det ändå blev spel i GIF.

– Och jag har tränat med Gnaget, men det blev aldrig något, berättar Omar som dock är mycket nöjd med att bilda mittlås ihop med Daniel Theorin den här säsongen.

– Jag hoppas ju få spela i alla fall, ingen vill ju sitta på bänken, flinar Omar.

– Vi har pratat lite om det där, jag och tränarna och de har sagt att framgångarna inte får stiga mig åt huvudet, och jag kör samma inställning som inför förra året. Jag hoppas få spela så mycket so möjligt, säger han ödmjukt.

– Jag hoppas det, men vi har hård konkurrens om platserna. Jag tycker det ser lite roligare ut i år. Vi är rejält nederlagstippade eftersom vi har så många nya spelare och några rutinerade har slutat, men vi har många olika typer av spelare nu som kan komma in och förändra en matchbild. I fjol kändes det som det inte blev någon skillnad om vi gjorde ett byte. Det var samma spelartyp som kom in.

 

Mer läsning

Annons