Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Dags för Olsson att få värmeslag

Mot IFK Göteborg gör Olsson det oväntade.
Han sätter in Alexander Gerndt på topp.
Han låter även mittbacken Daniel Theorin debutera.
Och Ryan Raybould skickas in om ytterback, skrev jag först - men amerikanen är visst inte spelklar än.
Och nånstans måste man ju hejda sig trots hettan.

Annons

Men nånting gör Olsson. Det är jag säker på. Det måste han göra. Och han gör det inte för att lyckas i eftermiddag, utan mot Halmstad nästa söndag och den super(ettan)viktiga matchen mot IFK Norrköping om två veckor.

Elva poäng på 15 matcher. Bara riktigt usla IFK Norrköping är sämre när allsvenskan vänder.
Men samtidigt hela 15 matcher kvar att rädda säsongen, den allsvenska platsen och den nya arena.
GIF har naturligtvis inte samlat på sig de största rubrikerna under sommarens silly season, om vi inte räknar Oremo till Malmö, Oremo nån annanstans, Oremo till Djurgården blev det.
En mittback. Det behövdes, när Thomas Hedlund inte alltid är den klippa han måste vara och i alla fall är 35 – och när Anders Wikström aldrig verkar kunna lita på den kropp som skulle kunna göra honom till en stjärnback.
En forward. Det behövdes också. För även om Hasse Berggren blixtrade till mot Elfsborg och lite till, och Jonas Lantto är intressant och medan Amadou Jawo verkar behövas både som forward och mittfältare är det för tunt när Westlin tränat ned sig på lokalserienivå.
En amerikan. Den värvningen vet jag inte var den kom ifrån, för det lilla jag sett av Ryan Raybould lyste inte allsvenskan direkt.

Men även om GIF inte satsat ens en bråkdel av Oremomiljonerna på sina nya spelare så har man ändå agerat, och det var oerhört viktigt.
Den här fjärde säsongen skulle ytterligare ett steg tas, men rätt snabbt kände vi igen Brynässyndromet från i vintras. Och nu är i längst därnere.
En rad vacklande insatser, och sedan en helgjuten borta mot Elfsborg. Så snart baklängesmålet har kommit, så har GIF rasat ihop och mentalt rusat ut från planen.
Det kan ha uppstått en känsla av att "det här fixar vi, det har vi alltid gjort", eller en mättnad eller en allmän lathet. Det GIF som kunde bli utspelat för några år sedan, men som i alla fall aldrig gav upp, finns inte längre. Fast namnen är desamma: Hugosson, Bernhardsson (har han ens varit arg en enda gång 2008), Hedlund, Woxlin.
Och...Olsson.

Spelarna som nu har traskat in på träningarna på Strömvallens konstgräs är i inte något fall någon frälsare, men när sportchefen Olsson valt att låta tränaren Olsson fortsätta har han i alla fall slagit an på temat "en ny röst".
När allt stannat, när allt verkar vara konserverat till superettannivå behövs det en kraftig spark i baken på hela spelartruppen, en attitydförändring – kanske helt enkelt en massa ifrågasättande gastande på planen också.
Det kan fungera.
Jag vet att Theorin är ett mittback som direkt styr och ställer hur han vill ha det omkring sig.
Och Ryan Raybould, han ska enligt uppgifter från Sandviken vara den amerikanska idrottstypen personifierad; segern är allt, det egna självförtroendet oändligt – och fullständigt obekymrad om vilka han tränar med, vilka han spelar med – och vilka han spelar mot. Han vet bäst, och han säger det.

Att chansa och ge nya spelare möjlighet att komma in i GIF-spelet i en match mot IFK Göteborg på Strömvallen, och närTV4 dessutom ska sända, låter förstås bakvänt.
Men det här är en match som redan är förlorad.
Det är matcherna mot Halmstad och IFK Norrköping som väger mycket tyngre poängmässigt, och det är de matcherna som kan ge GIF en nystart.
Det är därför jag tror Olsson spelar högt, och i det spelet ingår det nu helt självklara att låta Amadou Jawo få spela en hel match igen.


GIF har inte längre möjlighet att gubbköra i 80 km/tim på den allsvenska motorvägen. Den avfart man är på väg att vika in på leder till 20 år under allsvenskan igen.

Mer läsning

Annons