Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Det var läge att hänga med Hammar hem och se på Zlatan

Det är bara att erkänna; när det blev 1–0, 2–0 och 3–0 så kollade jag var bilnyckeln var – men den låg i kollega Sandströms jackficka.

Jag kom ingenstans.

Det var bara att stanna kvar på tjusiga och trivsamma Behrn arena, och lida vidare av det virvlande, läckra, häftiga och underhållande Örebrospelet.

Annons

Fast jag spanade mot GIF-bänken, för tränaren Urban Hammar har faktiskt bara några minuters promenad hem till bostaden i Örebro och förödande 0–3 var en sak och på nån tevekanal började ju Zlatan spela senare på kvällen.
Hammar reste sig upp, han vankade omkring, han satt och småpratade med Pelle Olsson.
Men han stannade han också (annars hade jag trängt mig förbi på pressläktaren och smugit efter i höstmörkret).
Men medan jag hade gett upp, tog Hammar tag i problemen så att det aldrig blev värre än 0–3 och förstelnade, tröttfotade GIF-spelare, utan stannade vid 1–3 som alltid går att kalla ett hedervärt resultat.
0–3 är en smäll, 0–4 (GIF:s största förlust i allsvenskan under 2000-talet, hemma mot Häcken för några år sedan) är en brakförlust – och nånstans dit var det på väg när Paulinho höll på att damma in sitt andra mål för kvällen i den första halvlekens 41:a minut.

Då hade Paulinho rullat in 1–0 i den 14:e minuten sedan herrar Dahlberg, Portin och Mård frusit fast i konstgräset, Nordin Gerzic först nickat in 2–0 i 25:e minuten (jag trodde ingen fick stå och nicka m-e-l-l-a-n Theorin och Mård) och prickskjutit in 3–0 i 33:e (herreminje ett sånt felpass av Mikael Dahlberg när GIF tappade bort ett eget anfall på egen planhalva).
Tre snygga mål.
Ett Örebrospel som var precis så offensivt, snabbt och behärskat att ni och tabellen får ursäkta – inget lag i allsvenskan spelar roligare än ÖSK när laget lyckas fullt ut.
Sedan är det möjligt att Gefle IF är en väldigt fet och fin kalkon för ÖSK att idka prickskytte på.

Örebro SK åkte mycket märkligt ur allsvenskan av ekonomiska skäl en säsong när man egentligen hamnade i mitten av serien, och faktiskt tränades av Stefan Lundin och Per Olsson.
GIF gick upp samma år, 2004.
ÖSK kom tillbaka 2007, och sedan dess har en höstens trevligaste bortamatcher alltid varit den till Behrn arena.
Visserligen märks klubbarnas utveckling just i mötena i Örebro: 2007 vann GIF med 2–1, 2008 blev det 1–1, i fjol 2–0 till ÖSK, och nu 3–1 efter en urladdning av hemmalaget i första halvlek.
Men att åka till Örebro och till Behrn arena är som att komma hem till något varmt, hemtrevligt och mysigt.
Jag säger att jag kommer från Gävle och vips: en vänlig man erbjuder mig en parkering i det närmaste bredvid GIF:s spelarbås vid kortlinjen, en vänlig kvinna ursäktar sig och säger att det inte går att få cappuccino så jag får nöja mig med en latte (Sandström tog en dubbel espresso) och jag tackar, en annan vänlig man frågar hur det är i tidningsbranschen i Gävle, och ytterligare en vänlig man säger efteråt att vi får komma hit även om GIF åker ur allsvenskan.
Det sista är kanske lite, lite onödigt – men han vill verkligen bara vara vänlig.

Och utanpå detta är Behrn arena en fantastisk anläggning (tänk va, man rev träläktaren där från 1923 och byggde en ny, modern!), Örebro spelar en briljant fotboll och Urban Hammar är faktiskt något av ett helgon i stan för sina insatser i klubben.

Nordin Gerzic!

Här kommer ändå några hyfsat bättre resultat i allsvenskan än GIF:s 1–3.
AIK– Kalmar 0–1
Gais–Halmstad 1–1.

...ett tag ledde Mora över Örebro HK i hockeyarenan alldeles intill i allsvenskan, men innan jag hann säga till någon av alla dessa vänliga människor att "vi har i alla fall ett hockeylag i Gävle som är hyfsat bra", så hade Örebro vänt till 6–1 i den matchen.
...så jag sa tack för kaffet, och åkte tlllbaka varifrån jag kom.

Mer läsning

Annons