Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En skön GIF-besvikelse trots storspelet

/

Gefle IF hade det mesta – som ett rejält spelövertag.
Man hade det bästa – skott, nickar, hörnor.
Man hade också det sista – en fet Oremonick över efter en frispark.

Annons

Så det enda tråkiga med den näst sista allsvenska fotbollsmatchen på Strömvallen var resultatet.

0–0. Mållöst.

Såna matcher har kommit och gått genom åren, många en 90 minuter lång gäspning som övergått i sömn.

En del har varit matcher där Gefle IF till slut gått ut i de slitna omklädningsrummen och glatt accepterat att man kvitterat ut en enda poäng - "jo, det här var väl okej i alla fall. En poäng är en poäng."

Nu hörde jag att det var mulet av besvikelse i GIF-lägret efteråt, ungefär som efter en förlust, och förutom spelet så är det just det som jag tar med mig.

Numera räcker det inte med att hålla nollan och knipa en poäng.

Nu är det mål och tre poäng som gäller. Speciellt i såna här lägen och i såna här matcher.

Själv ruskar jag dock lätt av mig besvikelse över att det inte blev 1–0 – eller faktiskt ännu mer – medveten om att Halmstad hade några kontringar och ett skott i slutminuterna som kunde skickat matchen ner i Gavleån.

Visst, man ska ha klart för sig att Halmstad kom till Strömvallen med en sämsta starten i allsvenskan sedan 1959, och var ute efter en poäng.

Men det är samtidigt en typ av motståndare som tvingat ut GIF på besvärliga gräsytor – när man plötsligt ska hantera bollinnehav, styra tempot i matchen och dessutom stå för underhållningen.

Nu gjorde man faktiskt allt av detta.

För i mållösheten fanns ingen handfallenhet.

Där fanns i stället Jonas Lantto, där fanns Johan Bertilsson, där fanns Jacob Ericsson – och där fanns Jesper Florén.

Jo, ni läste rätt.

Florén var bra, bättre än jag sett honom tidigare när offensiva möjligheter lockade fram mer ur honom än desperata inlägg på ett tillslag. Han hade ett smart, kontrollerat samspel med Lantto och Bertilsson och var trots lockelserna framåt klockren defensivt.

Självklart är det oerhört viktigt för GIF att spelare som måste lyckas, konkurrensen på högerbackssidan är låg med Jonas Olsson skadad, just gör det. Florén har nu inlett säsongen på en nivå högre än i fjol, ungefär som GIF.

Nöden är uppfinningarnas moder, och här hittar vi den största anledningen till att Roger Sandbergs spelidéer för året blir till en bolltrillande verklighet.

När Anders Bååth blev skadad fick Sandberg välja nån slags nödlösning som ser ut som 169 cm succé.

Jonas Lantto är dynamon i spelet, och flytten från en kant in i en central roll har lockat fram ett ännu större spel i tröja nr 17.

Nu är det han som vrider och vänder, och använder den känsliga högerfoten till att öppna ytor och får GIF att spela med både tålamod och tempoväxling när det är dags.

Bara resultatet 0–0 får den här krönikan att hålla sig lugn – vid en seger hade den hoppat glädjeskutt över tangenterna. Och Oremos nick i 88:e – den trodde jag skulle sitta.

S-å stort var GIF:s spelövertag att ingen till slut visst hur många hörnor laget hade. GIF-ledningen räknade till 20, den officiella statistiken sa 18 – jag är helt säker på att jag antecknade rätt vid 19. Ingen gav dock mål

En match kvar på Strömvallen, IFK Göteborg på sista april. Jag längtar både dit, och till premiären på Gavlevallen 20 maj.

Mer läsning

Annons