Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Fel i allt – men ändå en lördag full av fall

Jag trodde verkligen att Brynäs skulle ha en chans att bryta den svarta sviten i Löfbergs Lila Arena, och att en juniormålvakt i Färjestadsmålet var ett bra utgångsläge för det.

Jag fruktade att GIF skulle se billigt, blygsamt och fumligt ut på Råsunda.

Jag hade fel i allt.

Ändå blev det en lördag där Gästrikland höll på att kamma noll – men räddades av SAIK:s läckra spurt i World Cup.

Annons

på Råsunda skedde precis som Brynäs inom loppet av bara lite mer än två minuter (i Karlstad sköts höstens vägg Jacob Markström av isen redan efter 4,43 – tre mål inom loppet av två minuter och 14 sekunder) Så kort tid hade inhopparen Gabriel Özkan varit inne på plan, innan han gjorde en vandring mot mitten och slungade iväg ett vänsterskott som var både överraskande hårt och välplacerat och som inte ens Mattias Hugosson hann med på.
Målet kom bara minuten efter att Bernhard Nyström haft sitt unga livs största chans, när han var bara tiondelen för sen för att styra in Gerndts inlägg från vänster.
Nu tänker jag inte tjata mig trött med en massa om-det eller om-det – men jag gillade det mod, det spel och den önskan att påverka guldstriden som GIF visade i går. För första gången fick GIF spela i en direktsänd tevematch – och gjorde match av något som många trodde skulle bli en svartgul parad.

från Brynäs så stod dock GIF för en överraskande stark inledning. Visst, AIK hade bollen, AIK hade (halv)chanserna, AIK var närmast det mesta och det bästa.
Men det viktigaste var att det GIF som slank igenom Svarta september med fem raka förluster och 0–13 i mål inte kröp in på Råsunda och blev uppätet av guldhungrande gnagare.
Det här var GIF:s bästa match sedan augusti, och snäppet vassare än även segern mot Halmstad före VM-kvaluppehållet.
Nu mötte GIF ett AIK som har stark form, starkt självförtroende, bästa lag, SM-guldet inom räckhåll och ett ruggigt stöd från läktarplats.
Det blev visserligen 1–0 till AIK – men matchen visade att GIF inte tänker lalla igenom avslutningen av allsvenskan helt planlöst.

inte att vinna SM-guld utan en lagom dos av svinaktighet. Jag gillade visserligen vinnarviljan i AIK:s spel – men Jorge Ortiz armbåge rätt in i Daniel Westlins ansikte var en sällsynt övertramp.
Det skulle ha kostat AIK en spelare på planen – ett vekt gult kort från domaren Daniel Stålhammar var rena vinstlotten för AIK.
En utvisning kunde ha kostat AIK två poäng.
En utvisning kunde ha kostat AIK några karat guld.
Nu är det en sån där händelse som bleknar bort eftersom vinnaren tar allt – och det var AIK som var vinnaren på Råsunda.

ändå att Bernhardsson passade på att brösta upp sig och käftade en stund med Bojan Djordjic i slutminuterna. AIK fick naturligtvis ändå ställa muren alldeles för nära Jonas Lanttos frispark – men så är det bara ibland om ett lag heter GIF och ett AIK och platsen heter Råsunda.

Hugo (!!!), Chibsah (stanna!) och Bapupa, Lanto (yes) – det fanns många i GIF som verkade gilla läget.
Roligast var dock att Olof Mård, som inledde sin allsvenska karriär med matcher som Gais borta (0–4) och IFK Göteborg (0–3), nu tog viktiga dueller med självaste Ivan Obolo med avtagande respekt.
...Alexander Gerndt var också mycket bra, så länge han inte fick bollen. Karln är ett mysterium, och fortsätter vara en allsvensk forward utan ett enda mål i sitt CV.

på Råsunda.
2–3 i Löfbergs Lila Arena.
... men viktiga 3–2 till SAIK mot Jenisej i Göransson Arena. Nu lever premiärcupen ett S-märkt liv även den sista speldagen.

Mer läsning

Annons