Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Första målet – men ingen seger

När GIF tar ledningen brukar det bli vinst.

Det borde det blivit mot Halmstad också – men Eric Larsson missade öppet mål med bara sekunder kvar.

– Det var andra gången den här säsongen, fast det här var snäppet värre, sa en bedrövad inhoppare efter 2–2.

Annons

”Det som inte fick hända hände, Gefle tog ledningen”, sa Halmstads tränare Jens Gustafsson.

Han vet vad han talar om – ni kan själv se siffrorna här intill: När GIF gör första målet brukar det bli vinst varje gång.

Sju gånger av sju den här säsongen inför gårdagens match – men nu måste vi revidera det där och skriva att GIF aldrig förlorar när man gör 1–0.

Sviten sprack och Eric Larsson, som ersatte vadskadade Marcus Hansson med åtta minuter kvar, klandrade sig själv efteråt.

– Nu kommer du och ska skälla på mig, va? sa han och suckade.

Nja, så elaka är vi inte. Däremot är det svårt att ducka matchens sista spark, den som blev Larssons och som skulle ge 3–2 i en tom Halmstadbur men som fastnade på Christian Järdler.

GIF kontrade, Dragan Kapcevic – också inhoppare mot slutet – la fram bollen i djupet.

– Jag tjuvade lite och passningen var perfekt. Jag fick en bra förstatouch, tänkte först skjuta men valde att gå runt målvakten. Kanske fick jag bollen lite långt framför mig – men vinkeln var tillräckligt bra för att jag enkelt ska sätta dit den, sa Eric.

• Men...?

– I stället för att trycka till ordentligt väljer jag att lägga den lugnt på säkerhet. Jag trodde aldrig nån skulle hinna jobba hem där och såg aldrig honom...

Halmstads ytterback Christian Järdler offrade sig dock, kastade sig och räddade den tama avslutningen på mållinjen.

I nästa sekund blåste domaren av.

Eric Larsson kastade sig också – raklång på mage och bet bokstavligen i gräset på Örjans vall. Han blev liggande länge.

– Ja, det känns så surt alltså. Jag borde ju blivit matchvinnare, och så blev det så här istället.

Och inte blir det bättre av att ungefär samma sak hänt en gång tidigare den här säsongen.

Mot Trelleborg hemma, i 2–1-underläge mot slutet, fick Eric – då inbytt i 83:e minuten – fritt skottfält från bara några meter men träffade en back då också.

• Vilken miss är värst?

– Båda är hemska, men det här var snäppet värre. Mot Trelleborg gjorde jag egentligen allt rätt, det var bara otur att han gick åt det hållet och fick bollen på sig. Men här hade jag själv allt i egna händer.

Istället för att skälla så tröstar vi lite och konstaterar att det inte var helt orättvist med oavgjort. Dessutom har Eric Larsson ändå, på väldigt lite speltid, visat att han har kvaliteter att skapa nåt offensivt – även om pricken över i:et sannerligen fattats.

– Jag försöker tänka så själv också och se det positivt. Jag har ju skapat ett par situationer. Sen att det inte blir mål...man är inte riktigt inne i matcherna och saknar tajming när man kommer in så pass sent, kanske hade det gått bättre om jag varit längre tid på planen, funderar Larsson och lovar sedan:

– Det blir tredje gången gillt, nästa gång sätter jag den.

Mer läsning

Annons