Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

GIF:s bästa mittfältare genom tiderna – här är dom

/

Gefle IF har värvat Kwame Bonsu, som tänker bli en världsspelare så småningom.
Men vilka har egentligen varit klubbens bästa på det centrala mittfältet genom tiderna hittills? Sporten har listat dem.
Håller ni med?

Annons

10) Mikael Rönnberg (1985)

Om det handlat om snyggaste hårsvallet, prydligaste mustaschen, mest solbrända benen, finaste tekniken, största meriterna eller mest underhållande lirare – då hade den här killen toppat listan. Det här är GIF:s mest spektakulära värvning någonsin. En olycklig skada förstörde dock möjligheten att komma högre än så här – men Rönnberg hann i alla fall göra ett av de snyggaste målen någonsin på Strömvallen.

Och okej, är ni på det humöret så kan ni placera Micke i andra änden av listan...

9) Yussif Chibsah (2007-2011)

Första säsongen hade han visserligen inte finkalibrerat djupledsbollarna. Blommade sedan ut som speldirigent med snabba fötter och ghananska färger på svettbanden runt handlederna. Gjort tre landskamper. Den ende GIF:are som drivit kycklingfarm, där ligger Bernhardsson i lä.

8) Mats Jinefors (1980-1982)

Göteborgare som kunde slå öppnande passningar med yttersidan som ingen annan. Gärna till Tore Lennartsson ute på högerkanten. Briljant det år då GIF tog steget upp till allsvenskan, värvades sedan till Elfsborg där han inte lyckades lika bra.

7) Alexander Faltsetas (2012-2013)

I mångt och mycket ett typiskt GIF-förvärv. Missförstådd och outnyttjad i annan klubb, växer till spelare av allsvensk toppkvalitet i GIF. Hård och oöm i närkampsspelet, det var hans största kvalitet. Och sånt kan man komma långt med. Till Djurgården till exempel. Att Pelle O tog honom med sig säger det mesta.

6) Stefan Andersson (1979-1985)

Lufsade omkring på GIF-mittfältet under den allsvenska sejouren på 80-talet. Men det var ett smart och vägvinnande lufsande. Läste spelet från pärm till pärm. Navet när sammanslagningen GIF/BIF tillkom, grunden till det allsvenska avancemanget.

5) Johannes Ericsson (1994-2009)

Om han hade bollen eller inte kvittade. Outtröttlige Johannes sprang, sprang, sprang – och hade högst troligt nytta av sitt civila jobb som brevbärare. Woxlins ständige parhäst under många år.

4) Mikael Lindgren (1987-1991)

Gällde det enbart att vara elegant skulle Lindgren toppa listan. Ingen fysisk mittfältare, men smidig och klok med en mycket mjuk bredsida. Styrde spelet, kall straffskytt. Så allround att han också användes som libero.

3) Jesper Mattsson (1991-1993)

Gotländsk slitstark härförare under tre säsonger, sedan omskolades han till mittback, gick till Halmstad, blev landslagsman och testade en proffskarriär i Nottingham Forest. Bra på huvudet.

2) Mikael Källström (1983-1989)

Hade det mesta: skottet, blicken (och den kunde vara ganska mörk ibland), de i liniment välinsmorda lårmusklerna – och en målfarlighet som gjorde att han flyttades upp i anfallet när alternativ saknades. Pappa till Kim (men Micke var ju aningen bättre, eller hur).

1) Mathias Woxlin (1995-98, 1999-2008)

Ohotad etta. Låg tyngdpunkt, full kontroll, suverän balans. Hade förmågan att vinna tillbaka bollar i defensiven, för att sedan omvandla bollinnehavet till något konstruktivt offensivt. För alltid förknippad med vändningen mot MFF på Strömvallen tack vare sina tre mål. Slog straffar säkert som amen i kyrkan. Provade också som proffs i schweiziska Locarno.

Nästan-på-listan:

Peter Utriainen (1983-1984)

Finsk landslagsman som förstärkte i allsvenskan 1983. Fick aldrig nåt riktigt lyft.

Andrzej Borowko (1991)

När GIF hade sin svåraste tid i början av 90-talet plockade dåvarande tränaren Marek Skurczynski in en landsman med tangorabatt, krulligt hår – och helt okej speluppfattningsförmåga. Hade förvisso kanske sina bästa år bakom sig, men hjälpte till att rädda GIF från hotande degradering 1991.

Tony Martinsson (1992)

Finurlig spelfördelare som ändå inte riktigt fick till det i GIF.

Marcus Hansson (2009–2014)

Snackar vi äkta GIF:are är Marcus nummer ett. Stor och stark och numera i norska Tromsö.

Robin Nilsson (2014– )

Grovjobbar sig uppåt i detta nu.

Mer läsning

Annons