Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

I fjol hade det inte blivit ens en poäng

Det är en himmelsblå skillnad på 0–1 eller 1–2 och 1–1.
Det ser väl alla.
1–1 mot regerande svenska mästarna Kalmar FF, och det var inte så där vansinnigt svettigt på slutet.
1–1 är ingenting man springer omkring och köper ballonger och tårtor för, men det går att skriva att Allsvenskan har börjat bra. Faktiskt.

Annons

fjol hade GIF inte ens orkat kvittera, och om man gjort det så hade Kalmar avgjort i slutsekunderna.
En sån säsong var det då – vad det blir i år handlar återstående 29 omgångar om.
Jag blev i alla fall positivt överraskad, inte över GIF:s spel egentligen – utan mer den karaktär som laget visade när man vinklade om en seger för regerande svenska mästarna till en egen energifödande upplevelse.
Mål direkt. Poäng direkt.
Seger blir det redan i bortamatchen mot Hammarby på påskdagen. Ingen tvekan.

i fjol den patenterade förmågan att komma tillbaka i matcher som var på vift – och en sådan var det egentligen i går. Kalmar var både svettigt och avslappnat bra under den första halvleken.
Det var enkelt och stabilt längst bak. Henrik Rydström slog väl inte en passning fel på hela matchen förresten – och så snart man nästlade sig in mellan GIF:s mittfält och backlinjen tisslades och tasslades det.
Lourival Assis var en läcker brasse, Rasmus Elm är en läcker smålänning, Mendes, en läcker brasse till och bakifrån fyllde gärna Emin Nouri på som är en riktigt skicklig ytterback. GIF fick mest jaga och försöka täta läckor – och hade Mendes gjort 2–0 i sitt friläge i 32:a som hade fortsättningen blivit en enda lång klagosång.
Att Hasse Berggren, han såg ut att vara lika förbannad på det dåliga passningsspelet i det egna laget som en del motståndare, dundrade in kvittering på retur på egen frispark var välgörande.
Det var en retroaktiv utdelning för en bra första kvart av GIF, där det började hända saker som att Yussif Chibsah drabbades av plötsligt spelförståelse och sprang rätt och snappade upp bollen både en, två och tre gånger – passade rätt.
Efter 1–1 var även spelet utjämnat, och att de sista minuterna av matchen mycket handlade om att GIF gick för oavgjort men Kalmar gick för seger förtar inte hemmainsatsen.

Några iakttagelser:
Mittbacksparet Daniel Theorin och Omar Jawo råkade, när det handlar om tekniskt spel och snabba fötter, ut för nästan det värsta som finns i allsvenskan – men fixade det på något sätt. Sånt stärker.
Jag har aldrig riktigt tagit Andreas Dahlén på allvar – men hans löpvilja, med eller utan kramp, imponerade mycket.
Chibsah som sagt – jo, han kan ju om han inte överarbetar.
Tröjorna var visst vita, byxorna mycket mörkblå – men den ena poängen var ändå GIF:s
Kalmar gjorde mål på en mycket hårt dömd straff (Theorin sparkade mest ihop med Assis). Det var mer straff när Omar Jawo fällde Jimmie Augustsson i andra halvlek – men även om det inte går att skriva att det jämnade ut sig så gör jag det.

Jag hade visst lovat att inte nämna publiksiffror – men det var ju bra.

gör som svenska kommunister en gång i tiden – förökar sig via delning.
Tydligen har en – över den nya speldräkten – uppspelt klunga sökt sig till ett annat hörn av Strömvallen för att kväka fram protest- och bojkottramsor.
Jag trodde att läktarkramarna var stadens största bakåtsträvare och GIF:s fiende nr 1.
Jag hade fel.
Tröjkramarna sätter ett nytt fett bottenrekord i stan.

Mer läsning

Annons