Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Inte han, inte han, inte han – utan pang från herr Nilsson

/

Det här blir inte lätt att skriva, hann jag tänka.
Bra spel, många starka insatser – men inget mål.
Sedan slog han till.
Inte han, alltså. Eller han. Eller ens han. Utan Robin Nilsson – och det var väl på tiden också.

Annons

1–0 i den 84:e minuten. När Robin Nilsson äntligen sköt också. Jag tror aldrig jag sett honom göra det faktiskt. Han brukar mest köra en sidledspassning utan riskfaktor, och är ofta bra – men inte matchhjältematerial.

Nu sköt han.

Och sedan fick han tokspel också – galnare och gladare målfirande var det också länge sedan jag såg.

Är han så där jämt? Det kanske är därför han håller igen med skyttet?

Och bara fyra minuter senare 2–0 genom säsongens sjunde Oremål – det gick så snabbt och var så säkert och så perfekt att Häcken inte hann skruva upp ens den minsta desperata kvitteringsoffensiv.

Williams till Lantto till Oremo som vände bort sin back, inte Uruguays Diego Lugano som han hade många tuffa dueller med, utan en annan – och så ett vänsterskott.

Målen kom egentligen när matchen var på väg att rulla in i ett 0–0-koma, efter att ha varit både underhållande, oroande (egentligen bara den första minuterna) och framför allt fylld av ett nytt GIF-spel som är värd mer än de 3 510 som var där.

Tre-å-fem var ju helt ok på Strömvallentiden med kyla, blåst och bollar med snö på och poäng då och då.

Men nu.

Nej, men jag tvingar ingen. Jag säger och skriver bara som det är, och noterar och poängterar att Gefle IF fortfarande är obesegrat på hemmaplan den här allsvenska våren. Fem poäng på gamla fina Strömvallen – och nu två raka segrar på Gavlevallen.

3–1 mot Gif Sundsvall. 2–0 mot Häcken.

Och hör och häpna och fatta!

Efter vad som brukar kallas...bra spel. Alltså inte lycka-till-bollar utan tvärtom lite småputtrigt passningsspel som i stället nästan går till överdrift i motståndarnas straffområde.

Och dessemellan; hårt arbete rätt igenom – och som jag tänkte där innan Nilsson vrålade till: Alla är ju bra, ingen faller igenom. Ingen tvekar, alla vill framåt.

GIF lät sig heller inte störas av en skada precis när man växlade in Jacob Ericsson i stället för Johan Bertilsson. Jesper Florén fick allvarliga problem med baksidan av höger lår, och föll ihop. Trist, eftersom han verkligen har varit något av vårens man med en imponerande uppgradering av sin egen defensiv.

...det här var förresten en match som GIF alltid brukar förlora. Man mötte ett lag som hade lika många poäng, och kunde välja väg: uppåt eller stå-och-stampa.

Nu blev det uppåt.

Rejält uppåt, faktiskt.

I fjol hade GIF nio poäng efter elva matcher. Nu 17.

Det är skilda världar.

Det är som mellan Strömvallen och Gavlevallen.

...jag vill inte vara en petimeter mitt i alltihopa – men visst vill man väl höra Tshutshu Tshakasuas namn rätt uttalat på hemmaarenan. Det är dessutom enklare än det ser ut – och alla måste faktiskt lära sig.

Snart gör han mål nämligen. Bara så ni vet.

Mer läsning

Annons