Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Luta dig fram mellan pelarna och se helheten, Bodil

Jag vill naturligtvis inte mästra eller övertyga en kulturredaktör. Absolut inte. Vem är jag? En enkel sportskribent som möjligtvis kan räkna en fotbollstabell korrekt.

Men jag är förvånad över att Arbetarbladets Bodil Juggas inte förmår vrida blicken förbi en enda av Strömvallens 26 pelare och se helheten, utan istället fortsätter att driva sin egen minicirkus.

Annons

jag väl känna någon slags förtäckt stolthet, för vad hade pappa inte sagt om hans son hade blivit så flitigt citerad att det nästan uppfyllde en hel sida i Arbetarbladet.
Men att Bodil Juggas fått skriftlig träsmak av att ha suttit för länge på fel läktare, och därför enbart kan ägna sig åt att filtrera ut mer eller mindre begåvade citat från mig till Arbetarbladets läsare känns tyvärr som en debatt som gått rakt in i en tegelvägg.
Jag skriver, jag avslöjar, jag berättar.
Bodil hackar (dock ej på den plats jag vill) och rasar.

i utmärkta Stopptid efter Sportspegeln, sprang Gunder Hägg i all sin elegans. Löpargeniet som satte så många världsrekord som GIF-löpare illustrerade en brytningstid där amatördebatten var lika fylld av hyckleri som mycket vi håller på med numera.
I alla fall. Det var ett vackert inslag, tonsäkert filmat i svartvitt. Jag tror Bodil Juggas tyckte om det. Jag gjorde det. Ingen kan väl undvika att beröras.
Men det var 40-tal, och idrotten var faktiskt mer förljugen då än vad den är i dag.
Nu är det snart 2010, och det är pengarna på bordet för det mesta. Det må vara fläskigt vulgärt och stinka öl, men tyvärr, Bodil Juggas; det enda som finns kvar från Gunder Häggs dagar är fascinerande minnen och en läktarbyggnad.

kulturredaktör berömmer med all rätt Gefle IF:s framgångar på planen och förstår tydligen att uppskatta det illusionsnummer som GIF, Per-Urban och spelarna för femte gången uppträder med i fotbollsallsvenskan.
Vackert så.
Idrott är kultur, skulle jag vilja påstå.
Vad Bodil dock inte förstår, är att bakom tricket finns den ständiga risken att bli avslöjad och att GIF för varje hörna, frispark eller mål närmar sig den dagen.
Om inte GIF får möjlighet att behålla de ekonomiska musklerna utan att varje år sälja sin största stjärna, alla förstår väl problemet med det, närmar sig man den kritiska stund när ballongen spricker.
Det behöver man inte vara ekonom, sportjournalist, köpt av storföretagen eller ens speciellt begåvad för att förstå. Det är en slags naturlag.
Den boll som sparkas upp slår förr eller senare ner i konstgräset, om den som sparkar tröttnar.

att det är så här i Gävle.
Här får inga braskande förslag komma utifrån de kommunala fögderierna (bara nån säger Bör...i Börje Nordberg går brandlarmet). Här vill vi göra allting själva.
Vi vill ha ett badhus som kostar badbyxan att besöka, så vi bygger ett sånt.
Vi vill ha ett konserthus som är så trångt att stråkarna går genom taket, så vi bygger ett sånt.
Vi behöver ingen hjälp. Vi vet, kan, gör bäst – och framför allt vill vi ha full sysselsättning i korridorerna och möjlighet att spendera varenda skattepeng redan innan den avkrävts medborgarna.

framför allt det är så Bodil Juggas vill ha det. Hon är van vid att någon annan betalar.
Inte för jag borde kasta sten i det glastidningshus jag själv jobbar i, men det kanske är svårt att förstå villkoren i verkliga världen om man kurat bakom tangentbordet på presstödsfinansierade tidningar hela yrkeslivet.

en paroll som förenklar ens resonemang.
Bodil Juggas verkar vara Lid i natt.
Idrottare och konstnärer ska i sitt anletes svett och under de knappaste förhållanden utryck sig i kroppsrörelser, bild, form, text, färger och former.
Det behövs kanske inga arenor, eller något konserthus. Symfoniorkestern spelade faktiskt mycket, mycket bättre när takdroppet fick valthornen att rosta igen i den förra repetitionslokalen.
Vadå konstcentrum? Vad ska man med det till. Ut och kludda i tunnlar och på tåg.
Gasklockorna. Varför? Teaterscener? Improvisera på torget istället.
Och en fotbollsarena. Ut och sparka boll bara, lite här och där.

Nej, Bodil Juggas – du har också gravt missuppfattad en viktig detalj.
Det förslag som jag inte hymlar om att jag tilltalas av är inte Fastpartners, den fula kommersiella fan.
Men det passar din argumentation att det är så.
Förslaget är Gefle IF:s, den klubb som du själv hyllar som ett ideal.
Det är GIF som funderat och diskuterat med kommunen och arbetat fram en finansiär som heter just Fastpartner.
Det är så det fungerar. Nån måste ha en idé och någon måste alltid betala.
Det är en konst i sig att få det att fungera.

Mer läsning

Annons