Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Minns ni i maj - när GIF utklassade mästarna AIK

Åker man ned till Göteborg, går ut på Gamla Ullevi och hamnar i underläge – men vänder och slår ett lag som inte förlorat en match på den arenan tidigare under säsongen.

Då är man bäst.

Då ska man ha sitt guld.

Då får man till och med vara jobbiga, kaxiga, uppblåsta odrägliga AIK.

Är man bäst så är man.

Annons

var före säsongen IFK Göteborg, och det laget piskade upp Gefle IF med 3–0 två gånger, ungefär som vanligt.
AIK:s guld, ungefär en spelargeneration sedan det senaste 1998, går dock att knyta ihop med Gefle IF:s allsvenska säsong på en rätt härlig crosspassning.
Minns måndag 25 maj, den elfte omgången i allsvenskan och GIF inte bara mötte AIK, man bemötte AIK, man dominerade matchen och hade 8–1 i skott på mål (det här med 8–1 i skott är egentligen ett klubbrekord All time high, alla kategorier i GIF) och vann med 1–0.
Jag vet vad jag skrev efter den matchen:


summerades låg GIF fyra i allsvenskan, på samma poäng som AIK men med bättre målskillnad.
Nu är AIK bäst i Sverige.
GIF är kvar i allsvenskan.
39 poäng är en med GIF-mått mätt betydande poängskörd, statistiskt sett rätt precis motsvarande när man 2007 tog 34 poäng i 26-matchsserien.
Ändå rankar jag årets insats som vassare. Nu vann GIF tio matcher och det har man aldrig gjort tidigare. Ett lite vassare och mer koncentrerat anfallsspel i går, mot ett allt mer grovchansande Örgryte hade gett en balans i vunna och förlorade matcher. Nu blev det tio segrar, nio kryss – och elva förluster.
Placeringsraden i allsvenskan under de fem åren är 11–9–10–13 och nu 10. Och den här gången var man återigen utdömda innan, och en av anledningarna var bland annat att en av nykomlingarna var mångmiljonsatsande Örgryte IS.

Två kompetenta tränare, med visioner på kort och lång sikt.
Jämför med Djurgården, som började säsongen med Zoran Lukic och Andrée Jeglertz.
Det är skillnad på delat och delat ledarskap tydligen. Per Olsson och Urban Hammar ser bistra och taktiska ut i takt. Det var en samstämmig fotbollshjärna i kvadrat som låg bakom laget som tog 39 poäng. Fast nästa år måste man slå skruv på sig själva. Igen.

segrar i GIF:s skytteligor.
Amadou Jawo och Hasse Berggren vann den för icke aktiva spelare, med fem mål vardera på 14 matcher. De 14 första.
Alexander Gerndt (han väntade länge, men är veckans komet på listan och har just nu 3–1 på Brynäsforwarden Magnus Kahnberg), Yannick Bapupa, Jonas Lantto, Yussif Chibsah och Daniel Westlin fick ihop tre per person bland de fortfarande aktiva.
Det är här som det går att muttra (och över 0–13 på fem matcher i svarta september)
28 mål på 30 matcher – GIF hade sex lag bakom sig i tabellen, men bara tre var sämre på att göra mål.
Med Firma Berggren och Jawo längst därframme behövdes visserligen heller ingen miniräknare, men ändå 16 mål på 14 matcher.
Efter B&J:s utgång – 12 mål på 16 matcher.
Just nu vet jag inte hur GIF ska få ihop ett allsvenskt anfall nästa säsong, även om Berggrens häl säger att den vill vara med.

mest lojala, en man som levererat i ur och skur både här och där, spelade sina sista allsvenska minuter i går och nu är bara Daniel Bernhardsson och Mattias Hugosson kvar av en generation idrottsmän som aldrig återföds.
Johannes Ericsson satt troget kvar på bänken, och det var så typiskt att han drog av sig överdragströjan och fjärdedomaren visade skylten med nr 8 i den 60:e minuten – då alla som kan sin Pelle Olsson vet att GIF-tränaren (möjligtvis) gör sitt första byte.
Lojal in i det sista.

inte bara Örgryte som spelade för nytt kontrakt i går. Det gjorde även Yannick Bapupa – frågan är bara för vem och vad han vill skriva på.
Stannar Yussif Chibsah så är halva mittfältet räddat till 2010, och ghananens beslut kan få effekt på andras funderingar – precis som att GIF-ledningen visar vilja att förstärka laget.
Här intill ser ni mina önskningar och krav före säsongen. Det handlar om den sista punkten, som både är en födkrok och en stark utvecklingspotential för GIF.
I år har inget hänt. Marcus Hansson, Bernhard Nyström, Hjalmar Öhagen – inga genombrott där. Storebror Jawo stabil som mittback, och Gerndt har nu lyckats göra mål. Men inga löpsedlar.
Och annars. Inget, och det oroar.

bara lite konstgräs ur ögonen, så ser man tydligt igen – och då ser man Jonas Lantto.
Jag skriver som jag skrev förra måndagen – jag skriver för lite om Jonas Lantto. Hans genombrott och höga allsvenska status har inte kommit med något speciellt mål, utan här gäller det att lägga ihop ständiga smekningar av bollen till ett fungerande förhållande. Just nu är han Gefle IF:s största stjärna inför säsongen 2010.
Den börjar visst 14 mars förresten. Nja, det kanske inte är så att jag längtar – men allsvensk fotboll redan före SM-finalen i bandy blir lite speciellt.
Jag vet att det pågick stora protester i gränder och på bakgator, och att dessa till och med framfördes via talkörer på Strömvallen.
Själv blev jag aldrig upphetsad.
GIF genomförde säsongen i vita tröjor och marinblå (nästa svarta) byxor.
Det gick bra ändå – ja det gick faktiskt länge rentav himmelsbra.

i kapp Brynäs. Det blev tidigt 0–2 mot Färjestad, och till slut 2–4 mot Färjestad. Efter 16 omgångar är Brynäs under slutspelsstrecket. Nu blir det vila, och power playträning.

Mer läsning

Annons