Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Pappa Markström neutral när hans lag möts

/

Gefle möter Hammarby på måndag.
Anders Markström kommer vara på plats på Gavlevallen för att heja fram sina lag – och sonen Tim.
Sporten har mött målvakten som stått i båda lagen.

Annons

Anders Markström är en av få fotbollsspelare som representerat både Gefle och Hammarby. En annan är Jonas Stark, som slängnickade in 2–1 mot Örgryte 21 oktober 2001 när Hammarby avgjorde allsvenskan och tog guld.

Nu spelar sonen Tim Markström i Hammarby, och kommer vakta målet mot Gefle på Gavlevallen. Det blir närmast på hemmaplan, för Tim är uppvuxen i Sätra.

Pappa Anders hamnade där till slut. Men hans fotbollskarriär tog sin början uppe i Norrbotten och Sävar.

Han vaktade målet uppe i klubben Flarken i division 2 när klubbarna på elitnivå började höra av sig. Först Öster och Malmö, som han var nere och provtränade med i slutet av 70-talet.

Sen kom samtalet från Hammarby, och Anders gjorde flytten från lilla Sävar där alla kände alla, till storstan – Stockholm, Söder och Hammarby.

Året var 1980 och Anders gjorde lumpen i Växjö samtidigt som han tränade med Bajen och stod för reservlaget. I maj muckade han – och fjorton dagar kom debuten för Hammarby.

– Det hade gått tufft för den andra målvakten, och för laget. Så då gjorde tränaren valet att jag skulle få hoppa in. När man fick det samtalet så blev man stolt, man debuterar ju bara en gång i allsvenskan. Jag fick chansen och tog den. Halmstad borta, dom gjorde mål på straff efter sju minuter, men vi vann med 4–2. Sen tror jag att det fortsatte med tre raka segrar.

Som nybliven 20-åring var han ordinarie i Hammarby. Det var han som hade hand om sista utposten i Hammarby, lirarnas lag.

– Lite så var det ju. Spelare som slog tunnlar och ville göra något extra. När jag spelade så tror jag nio av elva hade meriter från landslaget, så visst fanns det kvaliteter. Kenta Ohlsson är ju en legend på söder. Det var någon match när vi ledde med tre, fyra bollar och coachen sa till Kenta "Gå ut och underhåll. Gå ut och ge publiken valuta för pengarna." Det var hellre vinst med 5–4 än 1–0 liksom. Det var kanske därför det blev lite lindansade resultatmässigt också. Vi hade bättre fotbollsspelare än lag.

– Det var glädje på varje träning, jag upplever inte att vi sprang så jävla mycket då, säger han och skrattar.

Har du några fler fina minnen från tiden?

– Ja, det var lite roligt när vi spelade Stockholm cup. Då mötte man lag från lägre divisioner som fick straffar i kompensation. Man spelade 2 x 45 minuter och dom fick slå straffarna när som helst. Jag tror vi mötte Rågsved i final och en av mina lagkamrater som kände halva deras lag stod vid mittcirkeln och pekade åt mig när straffarna slogs. "Han skjuter där, stå kvar nu" och så. Jag knep alla fem straffar.

– Sen debuten förstås, och Stockholmsderbyn. Jag var ju van att stå inför 122 åskådare – så plötsligt var det 40 000 på läktarna som skanderade.

Det blev fyra säsonger för Anders Markström i Hammarby. 1982 inledde han som ordinarie, men en skada gjorde att andra halvan av säsongen fick ses från bänken. Tränaren ändrade inte på ett vinnande lag så när Hammarby tog sig till SM-final mot IFK Göteborg det året vaktade Anders Forsberg målet. Året efter tog han inte tillbaka tröjan, utan fick bara stå de fyra sista matcherna.

– Då stod man och valde lite efter ett och ett halvt år på bänken. Samtidigt ryktades det om att en viss Ronnie Hellström skulle flytta hem från Kaiserslautern. Då tänkte man ju, vem fyller Söderstadion, han eller jag? I den vevan hörde Gefle av sig så jag flyttade upp. Det var ett bra val.

– Samtidigt med facit i hand så flyttade Ronnie hem, men han spelade inte. Och målvakten som jag konkurrerade med drog sönder korsbandet. Men, man tar ett beslut och så står man för det.

Anders Markström stannade på 50 matcher för Hammarby. Gefle representerade han i hela tio år.

– Man är norrlänning från starten så jag flyttade norr om dalälven. Men jag kände väl att jag inte kunde leva upp till mina egna förväntningar första året. Arne Skalk tog tillbaka målvaktströjan med all rätt.

Det blev en säsong i allsvenskan med Gefle för Anders. Under resten av åren slogs GIF oftast i toppen av den näst högsta serien.

Det var förstås en omställning att gå från Hammarby till Gefle.

– I Hammarby var publiken fanatisk och fantastisk. Här fanns i princip bara "Kostas". Annars var det ett jaha när man vann, och ett jaha när man förlorade. Men, det är två bra föreningar och åren i Gefle var väldigt fina.

Vilka håller du på nu?

– Jag håller på båda lagen. Jag brukar åka ner och titta på Hammarby några gånger per år, mycket beroende på glädjen och fansen. Sen spelar det förstås in att Tim spelar där nu också.

– Hammarbypubliken fanns med en hela tiden, i med och i motgång. Jag träffar än i dag folk som vill komma fram och prata. Har man en gång spelat för dom så finns man alltid kvar i deras hjärtan. Trots att jag bara spelade fyra år där så är Hammarby väldigt bra på att hålla kontakten.

Hur då?

– Inför sista matchen på Söderstadion bjöd dom in folk som spelat där. Det blev mat, snack och lite fotboll. Det saknar jag lite med Strömvallen, att det inte gjordes något speciellt med sista matchen. Det vet jag att flera före detta spelare kände också. Det hade varit häftigt att samla spelare, det har ändå spelats bandyfinal och slagits världsrekord i friidrott där. Det är lite synd att dom inte tog den chansen. Sen om det var kommunen, Gefle eller någon annan som kunde ha fixat det vet jag inte.

Anders fru Lena var handbollsmålvakt. Kanske är det inte så konstigt att barnen Tim, Jacob och Ida alla håller på med sport, och att båda sönerna är målvakter.

– Det finns väl i generna. Sen har dom ju följt med oss och tittat på handboll och fotboll. Jacob var med på elitpojklägret i fotboll som femtonåring som målvakt, men valde sen hockeyn. Tim hade precis blivit målvakt när han var med på lägret.

– Det är lite häftigt med Tim att han som 28-åring fick göra debut i allsvenskan. Det visar att om man brinner för något så kan man uppnå det. Han har gått en lite krokig väg mot toppen men har tagit sig dit eftersom han gjort ett bra jobb.

Tim debuterade för Hammarby mot Halmstad, precis som pappa Anders. Han kunde inte vara på plats, men såg matchen på tv.

– Det var häftigt, och väldigt stort. Tim var jättetrygg.

Nu väntar matchen i Sätra på Gavlevallen för Tim Markström – inför fullsatta läktare. Anders kommer förstås vara på plats.

– Matchen på måndag blir en njutning. Vi målvakter brukar vara lite tokiga, ju fler det är i publiken desto roligare.

Vilka håller du på där då?

– Jag är neutral. Sen vill jag förstås att det ska gå bra för Tim.

Vi får väl hoppas på 0–0 då. För Anders skull.

Mer läsning

Annons