Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Rött kort till Frempong!

Det är bra att den lätt sjaskiga affären James Frempong får ett slut. Det är bra att en spelare som i mina ögon inte är värd nånting alls, säljs för åtminstone en spottstyver. Det är dock en massa saker som stör så det skriker.

Annons

För den lovande spelaren James Frempong hade behövts.

Men svikaren James Frempong kan redan ha ställt till med alldeles för mycket skada i den klubb han nu lämnat.

Jag har vissa problem med folk som går och gömmer sig, inte gör sitt bästa – eller bara rent allmänt brister ut i ett totalt oengagemang.

Jag hade ett resonemang med en kollega häromveckan, och vi enades om att etablera uttrycket passivt motstånd.

Och så satt vi egentligen och snackade om läget på det företag i mediebranschen som vi är anställda vid.

Nu pratar vi allsvensk fotboll, där det smäller varannan sekund och tio andra spelare, en hel föreningen, en hel stad (nåja) är beroende av att alla brinner och gör det samtidigt.

Det känns aldrig bra, inte heller som skribent, att sitta och ångra överord – och är de tryckta så är de tryckta.

Det känns inte heller bra att ha hamnat på nivån underord, slagen av det allmänna förfallet i det allsvenska laget Gefle IF, som jag gjorde efter nederlaget mot IFK Göteborg.

James Frempong kom undan med en varning i den krönikan.

Han borde ha fått rött kort direkt. Han borde i klartext fått beskedet om att han borde köras ut ur stan, och inte ens var värd att placeras i ett allsvensk kylskåp i väntan på ett kontrakt skulle tina bort. Han borde ha strippats på GIF-dräkten omedelbart som han gjorde sin första alibilöpning på Gamla Ullevi.

Och ni får kalla mig naiv – men heder och moral finns faktiskt fortfarande i den moderna idrotten. Det är bara att den stavas professionell och uttalas p-e-n-g-a-r och handlar om att göra sitt bästa för den man just då är i tjänst hos.

James Frempong lyckades snabbt straffa ut sig ur Gefle IF, och i IFK Norrköping skrattar man glatt åt sin lyckade insats i Frempong-diplomatin där man egentligen inte erbjöd nånting och inte heller betalade nånting.

Problemet är bara att i krislaget Gefle IF, s-e-x raka förluster är inget annat och vi ska inte skriva eller säga något annat, hade en 100-procent James Frempong behövts.

Visserligen har han på de 31 matcher (25 från start) som han gjort i Gefle IF inte gjort ett enda mål, men han har ändå spelat på en viktig offensiv position.

Hade Jonathan Hellström varit frisk och kry hade jag slutat skriva den här krönikan för länge sedan, men nu verkar båda spelarna på vänster yttermittfält i GIF vara försvunna.

Och det ställer till stora problem.

Jonas Lantto kan visserligen spela till vänster, men han trivs bättre till höger och har gjort sina bästa matcher där.

Men den ende spelare Olsson kan skicka rätt in i laget är egentligen Pär Asp, som hade en intressant kurva fram till skadan i våras. Det låter dock inte som den mest kreativa lösning på såväl försvars- som anfallsspel att skicka Bernhardsson som högermittfältare och fortsätta med Asp bakom, som i slutet av matchen mot IFK Göteborg.

Med en frisk resurs i Hellström hade jag hellre haft Asp som högerback, Lantto kvar till höger – och Bernhardsson som en krigare bredvid Chibsah på mitten.

Nu har GIF problem, och det är akuta problem. När tränaren Olsson inte har lyckats få spelarna att röra sig i takt igen borde sportchefen Olsson ordnat...inte en förstärkning, utan en ersättare på en svag position. Jag får inte direkt spring i benen av nyförvärvet Simon Lundevall. Jag hade kanske fått det, om läget hade varit 33 poäng, om vi börjat blicka mot 2012.

För GIF gör en sån där traditionell framtidsvärvning, alltså inte en färdig spelare utan en som ska genomgå Olssons så-spelar-vi-här-skola i fyra steg.

Yttermittfältaren Simon Lundevall, 22, har visserligen varit en av superettanbottenlaget Västerås SK:s främsta spelare, och poängmässigt den bäste. Men det är inte direkt ett namn eller en spelare som vi 2 000–3 000– 4 000 (?) på Strömvallen på söndag ska sitta och hoppas har kommit till stan för att vända på en mycket orosfylld kurva.

Det behövs mer för att uppgradera spelartruppen, sportchef Olsson. Och det behövs ett lag med nån slags heder igen, tränare Olsson. Mycket mer.

...men jag är aldrig omöjlig.

Jag önskar James Frempong lycka till och jag önskar IFK Norrköping lycka till. I Superettan.

Lägre kan jag inte placera någon i nuläget.

Mer läsning

Annons