Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Samma siffror, samma drama – men en tabell som ni aldrig sett i september

/

Annons

Samma smakstart.

Samma visa igen i den andra halvleken.

Samma påfrestande spänning.

Men sedan är inget sig likt – för den här allsvenska tabellen har jag aldrig sett i september. Någonsin, förresten. Ingen har gjort det.

2–1 mot Helsingborg. 2–1 för andra gången den här veckan. Sex skönt tunga poäng.

Den när segern gör och visar att Gefle IF verkligen spelar för att nå den bästa placeringen i allsvenskan någonsin.

Gefle IF ligger nu sjua när sex omgångar återstår och är verkligen best of the rest – för de sex topplagen går inte att nå.

Däremot tampas GIF just med storklubben Helsingborg, som man via den här segern passerade, om placeringarna därefter.

Det är naturligtvis en spännande utveckling, och Gavlevallen har gjort sitt. Det här var den femte segern på den nya arenan, och även om det även blivit tre förluster så har de kommit efter motståndarmål i slutminuterna.

Så på gott och ont – det är faktiskt alltid spännande in i det sista.

Ibland kan jag tycka att det blir lite för mycket av det goda. Att GIF gärna kunde punktera en match med ett kontringsmål när lag som Helsingborg lägger allt utom måljakt åt sidan.

Men efter den där förlusten mot Malmö (81:a minuten), den påfrestande mot Elfsborg (96:e minuten!) och den tunga mot AIK (90:e!) har nu GIF två matcher i rad rusat iväg i en tvåmålsledning – för att sedan försättas under press i den andra halvleken och ända fram till slutsignalen.

Helsingborg hade mycket väl kunnat göra 1–0 i inledningen, för Henrik Larssons lag var smartare, starkare och mer taktiskt fungerande i inledningen.

Men den sköna trasselgubben Dioh Williams avslutade sedan i 23:e minuten ett anfall där han själv först var target player och där sedan Bååth läckert direktpassade till Bertilsson som stenhårt slog in bollen framför mål – och Williams styrde in den, närmaste mellan benen på sig själv.

Och sedan tryckte han bara till och det var 2–0 i 37:e och fortsatte att vara så innan Arnor Smarason reducerade till 1–2 i 73:e och pulsmätaren började stegra sig igen.

För Helsingborg pressade på och hade chans på chans.

Och det jag såg i matchen mot Djurgården såg jag igen. Så länge Johan Oremo – och Dioh Williams – orkar springa och stressa motståndarnas speluppbyggnad har GIF ett helt fungerande spel.

När de tröttnar och byts ut, då hamnar GIF under konstant press.

Det säger mycket om Oremos, och Williams, kvaliteter och ännu mer deras samarbete i det defensiva arbetet.

Nu var det en match som länge hette Dioh Williams och Johan Bertilsson. Den senare har så mycket individuell skicklighet och när den släpps loss så händer det så mycket roligt.

Sedan kom den andra halvleken och ett växande Helsingborg där Henrik Larsson växlade upp med offensiva byten och till slut även kastade in tidigare GIF-hjälten Mikael Dahlberg.

Men mitt i all stress och press så finns det alltid en spelare som fortsätter sitt spel oförtrutet och till slut är den bästa och lugnaste och största av dem alla.

Jonas Lantto.

Ingen eller inget kan få mig att tycka annat.

...veckan som kommer är inte så dum: Hammarby borta på onsdag – och IFK Norrköping hemma på söndag.

Mer läsning

Annons